Abbe har ett lite speciellt förhållande till möss. Först var det den där drömmen och sedan den stora råttan hos Nils Karlsson Pyssling på Junibacken. Efter en hel del snack om att möss inte är farliga har nu Abbe och hans bror uppfunnit en lek. När de har en koja – eller vad man nu ska kalla en hög med täcken som de ligger under – så låtsas de att en mus kommer. Då gäller det att fort stänga in sig så musen stannar utanför. Ja, eh, de har kul i alla fall.

Som du kanske vet försöker vi potträna Abbe nu, och när han hojtar "E omme ihhss" gäller det att vara snabb. För kisset har i allmänhet redan hunnit en bra bit på sin resa från blåsan och genom urinröret när Abbe väl ropar.

Och här uppstår ett litet problem.

Åtskilliga gånger har jag kommit rusande för att slita ut Abbe ur kojhögen och springa till pottan med honom. Men inte har han varit kissnödig inte. Han och brorsan har bara lekt sin lek, och Abbe har ropat "E omme yhhss". Vilket naturligtvis betyder att det kommer en mus.

Men det är ju så svårt att se vad han tecknar, där under filtarna.

Andra bloggar om: kiss, mus, stödtecken, talfel, lekar, koja, barn

De bryter täljsten i Jötul som ligger nära Storulvåls fjällstation. Storebror verkar i alla fall ha snappat upp lite av den lokala bergartens funktion när vi var där. Idag när han och Abbe lekte koja under en filt slängde han sig ut och stönade:

– Ååh. Jag är stenvarm.
– Stenvarm?! sa jag.
– Ja. Täljsten.

Andra bloggar om: geologi, täljsten, bergarter, varm, barn

Jag ville bara skriva att jag sprang runt sjön idag igen. Tänk vad lite prylar kan få mig att göra.

Andra bloggar om: träning, löpning, iPod, nike+, prylar

Friidrott är kul tycker jag. I synnerhet under OS. Och hundrametersfinalen är såklart bland det mäktigaste man kan se. Men sporten har blivit lite skadad genom åren tycker jag. Eller om det är jag som blivit det kanske?

Visst. Förmodligen väldigt orättvist mot någon som tränat hårt i många år. Men när Usian Bolt avstannande, skojande och dansande slog sitt fantastiska världsrekord idag, kunde jag inte låta bli att fundera över vilka dopingpreparat han tagit.

Andra bloggar om usain bolt, världsrekord, 100m, OS, jamaica, peking, 9, 69, friidrott

Jag har skrivit om dem förut. Breven. De där vita kuverten med den lilla blågröna krumeluren uppe i vänstra hörnet. Kallelse hit, besök dit. Alltid hugger det lite i magen när de ligger där i posthögen. Vad är det den här gången? Sommarledigheten är slut, det märks i brevlådan, för breven kommer oftare nu. Idag kom några.

Det ena: "Välkommen till barnhjärtmottagningen Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus, Fredag 19 september 2008, kl 08:00"

Det andra: "Du är välkommen på besök till logoped Si och Så, 19 september, kl 08:30, Sahlgrenska Sjukhuset"

Det är 8,4 kilometer mellan Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus och Sahlgrenska, genom centrala Göteborg.

Det blir lite tight.

Andra bloggar om barn, sjukhus, logoped, hjärtfel, logistik, brev, planering

En av alla bokhyllor hemma. Den här, full av skönliteratur. Sorterat i färgordning.

Nu tror jag bestämt bloggosfären har vaknat. Jag fick idag en litterär utmaning av Imsavimsa. Här kommer den:

Vilken bok läste du senast?
"Slam" av Nick Hornby.

Vilken/vilka böcker läser du just nu?
Ingen just nu. Jag la precis ifrån mig "Slam". Och så bläddrar jag förstås dagligen i "Fickhatten", för att ge Abbe ett sätt att kommunicera.

Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Det är nog rätt blandat faktiskt. Kanske fifty fifty.

När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller tänker du "nu har jag en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra hälften" kvar o.s.v.?
Snarare tvärtom ifall det är en bra bok. "Nej, nu är det bara..." Så var det när jag läste den sista Harry Potter; jag visste ju att när den var slut skulle det inte komma fler. Kändes sorgligt.

Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar etc?
Oftast för att jag läst författaren förut, eller efter tips från någon kompis. Men visst har jag köpt böcker för att de ser bra ut eller har en intressant baksidestext.

När blir en bok för lång?
När man börjar tänka som i frågan ovan: "bara en tredjedel kvar".

Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Ja, absolut. Jag läser nog faktiskt oftare på engelska om jag tänker efter.

Vilken bok blev du senast berörd/inspirerad av?
Hmm, det är så svårt att komma ihåg. Men för några år sedan läste jag Jon Krakauers "Into thin air" som handlade om en Mount Everest-expedition som gick snett 1996. Den berörde mig med förspillda människoliv, men inspirerade också till att sätta upp egna mål i livet. Sina egna små Everest.

Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig/vilken bok lämnade du senast?
Ja, det kan jag göra, men jag minns inte när det hände sist och vilken bok det var.

Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du oftast?
Oj, det är en salig blandning. Skönliteratur i massor (min fru läser galet mycket böcker), men också mängder av fackböcker. Trädgård-, design-, inredning-, reklamböcker. Böcker om barn och om outdooraktiviteter, reseböcker och kokböcker. Massor av kokböcker. Om vi så skulle laga både lunch och middag varje dag, och aldrig laga samma rätt två gånger ur våra kokböcker, skulle recepten räcka inte bara mitt, utan hela Abbes liv.

Rekommendera 5 författare:
Nick Hornby, Ben Elton, Erlend Loe, Stieg Larsson (jag vet, öppet mål) och Zadie Smith.

Jag passar detta virtuella bokmärke vidare till Ulrika, Ninni, Mymlan, Jes och Annika.

Mormor hade gjort en smaskig förrätt. Det var stora härliga vita bitar av chevre smulade över en bädd av rödbetor, ruccola, pinjenötter med balsamvinaigrette.

– Vad är det där vita? frågade storebror.
– Det är jättegott. Vill du smaka?
– Näe. Jag gillar inte frigolit.

Andra bloggar om mat, barn, chevre, frigolit

Innan storebror började på Montessori gick han på ett annat dagis. Han trivdes, vi trivdes och allt var frid och fröjd. Men så kom Abbe och vi bestämde oss för att flytta storebror. Ungefär samtidigt slutade den "fröken" vi tyckte allra bäst om på det gamla dagiset. Vi kallar henne K för enkelhetens skull.

Sedan var det ganska snurrigt innan Abbe också fick en plats på Montessori, men det är egentligen en annan historia. Nu är det hur bra som helst. Trots att Abbes favoritfröken tyvärr slutade för inte så länge sedan. (Det var ett våldsamt tillbakalänkande här.)

Nu till saken. I måndags morse lämnade jag killarna för sin första dagisdag efter sommarlovet. Och det var såklart jättekul att se alla.
– Hej, det var länge sedan, sa K, och gav mig en kram.
Eeh...ja det var det, tänkte jag och hjärnan jobbade för högtryck. Något stämmer inte.
– Känner du inte igen mig? frågade hon, eftersom jag antagligen såg helt konstig ut i blicken.
– Jo det är klart, sa jag. För det gjorde jag ju. Men jag fick ändå inte riktigt ihop allt.
– Jag har börjat här nu, sa hon.
Vadå börjat, tänkte jag, du har väl bara haft semester?

Men så. Plötsligt ramlade tioöringen ner. Hon har ju börjat jobba här nu, på killarnas nya dagis.

Ibland alltså. Ibland är det ändå rättvist.

Andra bloggar om förskola, dagis, barn, personal, återseende, tur

Tänkte först att jag kunde tagit någon av bilderna från Storulvån med storebror. Där är fridfullt. Eller kanske från Käringön. Också väldigt fridfullt. Men kanske en aning förutsägbart på ett lite tråkigt sätt.

Nej. Dagens tisdagstema får istället representeras av en bild av Abbe i på IVA efter den senaste hjärtoperationen.

Panik och frid på samma gång, i en besynnerlig röra. Det är så det känns. Å ena sidan den konstanta oron – rädslan – att något ska tillstöta. Å andra sidan lugnet. Vetskapen om att han är i de tryggaste händer, och hundraprocentigt uppassad med den bästa vård du kan tänka dig.

Ibland nervöst, med larmande maskiner, pipande varningar och ett konstant pytsande av mediciner i de olika slangarna som han är kopplad till. Samtidigt, det lugna, sövande pyset från respiratorn som hjälper honom att andas.

Hur konstigt det än låter så är det något fridfullt över alltihop.

deep.edition är nyfiken. Han lurar på hur folk tänker när de väljer namn i bloggosfären? Klicka in hos honom och stilla hans nyfikenhet, om du har en blogg. Här är två frågor han vill ha svar på:

1. Hur skapade du din bloggtitel/namn? Eller om du använder en handle/pseudonym när du kommenterar – hur fick du den?
2. Vad är historien bakom namnet/titeln/din handle?

Historien bakom varför den här bloggen heter "Heja Abbe" kan du läsa här. Och hur det gick till när vi bestämde oss för att Abbe skulle heta just Abbe finns i bloggens allra första inlägg.

Jag själv då? Jag skriver ju under pseudonym, både här och när jag kommenterar på andra bloggar. "Abbes pappa". Men det behöver kanske inte förklaras så ingående.

Andra bloggar om bloggar, heja abbe, namn, handles, pseudonymer, abbe

Abbe öppnade inte käften. Läpparna hårt ihop och en hand framför munnen, hela tiden.

Vi får komma tillbaks igen.

Andra bloggar om barn, sjukvården, sjukhusrädsla, trotsåldern, tandläkaren, Mun-H, 22q11

Förra gången var 24 februari. Och så idag. Det betyder att någon gång runt 27, 28 januari så är det dags igen. Perfa.

Nej! Nu får det bannemig bli ändring på det här. Om inget annat kan motivera mig att komma ut och springa, så får jag ta till lite klassiskt prylbögeri. Nu har jag köpt en sån där liten mojäng från Nike och Apple som loggar min träning. Men det är klart, ska jag fortsätta som tidigare lär den inte få mycket att göra. Nej. Som sagt, nu måste det bli ändring.

Så jag lånade min frus iPod nano, stoppade min nyinköpta Nike+ i skon och sprang ett varv runt sjön. Sju och en halv kilometer med en medelhastighet på 5.40 min/km, får duga. Med tanke på att det är fem och en halv månad mellan träningspassen.

Då får man ta ett glas vin, va?

Andra bloggar om träning, nike+, apple, kondition, löpning

Han har en väldigt bra blogg. Och han tar grymma bilder.

Nu ber han om länkhjälp till sin nya fotoblogg. Helst ackompanjerat av orden Brisbane, Wedding och Photographer. Det är sådant som Google-rankingen går igång på.

Eftersom han skrivit fina saker om "Heja Abbe" – som dessutom gav bloggen en kickstart besöksmässigt – bjuder jag gärna tillbaka. Och eftersom jag diggar både "Ett liv i Exil" och Jonas bilder, som den nya bloggen ska handla om, gör jag det dessutom med glädje.

Lycka till med plåtandet, Jonas. Det kommer att gå hur bra som helst.

Andra bloggar om silverfisken, jonaspeterson.com, ett liv i exil, brisbane, wedding, photographer

I morgon är allt som vanligt. Tillbaka till jobbet, tillbaka till dagis, och ett läkarbesök för Abbe. Närmare bestämt specialisttandläkaren hos Mun-H.

Skönt att vara igång igen.

Andra bloggar om som vanligt, semester, arbete, dagis, läkarbesök

Storebror är fem år sex månader och två veckor gammal. Det blir tvåtusentjugofem dagar. Om man räknar bort det första året, då han sov mest hela tiden och inte kunde prata, blir det sextonhundrasextio dagar kvar.

Inte en enda av de dagarna har storebror sagt "jag är trött, jag går och lägger mig nu", och sedan somnat självmant. Nix. Noll. Du förstår att "trött" är ett farligt ord. Säg aldrig till storebror att han är trött. Farligt.

Jag eller mamman har tjatat om att man måste sova, somnat bredvid honom i sängen, sagt att nu får du vara tyst och ligga still – så många gånger att man till slut blir arg, stått bredvid och väntat, argumenterat om huruvida det finns spöken eller ej, tjafsat om ifall han verkligen är hungrig precis nu eller inte. Och så vidare.

Varje kväll. Drygt sextonhundra gånger.

I vilken ålder börjar sova bli något ofarligt?

Andra bloggar om barn, sova, läggdags, trött, föräldraskap

Alla bilder är såklart klickbara om du vill se dem lite större.

Grattis på nollåtta-dagen!

Andra bloggar om 080808, 08:08, nollåtta

Abbe och jag gick lite i skogen för att se om kantarellerna börjat titta fram ännu. Ett rådjur vi överraskat sprätte upp och sprang iväg. Abbe började gråta.

– Uhuhuhu, Ammi yähd.
– Varför är du rädd gubben?
– Nåånuunen ä-e ufhh mey.
– Nä, rådjuren äter inte upp dig, vännen. De äter inte små barn.
– Nää. Nåånuunen ä-e i-ee aarn.
– De äter bara växter.
– Ya. Å mommon.
– Just det, blommor.
– Nu, ya i-ee yähd.
– Va bra.

Andra bloggar om rådjur, barn, rädsla, kantareller

Så var det dags för sista delen i tisdagstema-trilogin "Tro, hopp, och kärlek". Det fick bli ett fotografi av syskonkärlek. Abbe är nyopererad och brorsan hälsar på med present.

Men just den här veckan skulle jag egentligen önskat att tisdagstemat inte var en fotouppgift. Jag skulle velat förmedla vad jag upplevde på Göteborgs central i morse. I ord istället för bild.

Nej, kanske inte i ord heller förresten, det blir för svårt. Det klarar jag inte. Jag skulle önskat att du fick känna det själv. Att du fick vara jag, precis i det ögonblicket då Abbe fick syn på mig. Att du också fått se hans blick, hur ögonen glittrade som ett fyrverkeri, och hur han nästan hoppade av morfars axlar och kastade sig runt min hals.

Jag skulle gärna dela med mig av kramen jag fick. Hård och mjuk på samma gång. Evighetslång men ändå för kort. Du skulle fått vara med om hur Abbe blundade och strök sitt ansikte mot mitt så att varje liten millimeter hud på hans kinder, hans näsa, haka och panna snuddade vid alla mina millimetrar.

Och du skulle fått höra honom viska "niiin aph-aphh". Sakta, igen och igen, med hans varma lilla andedräkt i ditt öra.

Om du fått vara jag, där på centralstationen i morse, skulle Abbe ha gett dig något alldeles speciellt. Det fick jag. Jag fick veta att jag behövs. Han förklarade hur mycket bättre hans liv är om jag också finns med. Abbe gav mig livslång injektion av den här tisdagens tema.

Kärlek.

Andra bloggar om tisdagstema, kärlek, foto, barn, föräldraskap

Schackförnedringen fortsätter. Igår slog han mig igen, och började dessutom ge oss smeknamn.

- Bra drag, Mister Kryp.
- Va?! Kallade du mig Mister Kryp?
- Ja. Hahahaha.
- Om jag är Mister Kryp, vem år du då?
- Mister Smart.

Skitunge.

Nä, det blev inget skriva i toppboken på Getryggen. Vi gjorde ett försök, och orken hade nog räckt på storebror, men vädret satte stopp för vår lilla bestigning. Jag tror faktiskt inte att det var specielt långt kvar till toppen när han tyckte att det var för kallt och vått. Vi kunde inte se den i dimman men frågade några som var på väg ner om det var långt kvar. Ifall det var nära skulle vi fortsätta en stund till, men eftersom de också vänt i den dåliga sikten tyckte vi det var bäst att lägga ner projektet.

Tjugotvå meter ifrån fjällstationen snubblade storebror, gör en face plant på stigen och skrubbar händerna och näsan. Han var så trött och frusen, stackarn.

Men efter några minuter i värmen med lite torra kläder på var humöret på topp igen. Han försvann upp i lekrummet och lovade att jag fick ta en bastu om jag ville. När jag kom ut satt han och spelade kort med några nya kompisar. Mysigt.

Testa klättring har han också hunnit med. Såg riktigt proffsig ut om jag får säga vad jag tycker (inte partisk alls). Det blev ingen toppbok där heller, men det hade kanske varit lite mycket begärt.

Storebror och jag gått och sjungit hela dagen. En gammal klassiker.

Ni får tyvärr hålla till godo med den här versionen för jag hittar inte Pughs popigare original på YouTube, med den klassiska visselsnutten.

När jag tittade ut genom fönstret imorse regnade det. Ingen topptur idag, tänkte jag. Men det första storebror sa när han slog upp ögonen var "Försök på Getryggen idag då, pappa!"

Okej för mig.

Det blev en kort liten tur idag. Ett par kilometer bort finns en hängbro över Handölan som vi knallade bort till. Det var såklart spännande och efter lunchpicknicken tog vi lite roliga bilder.

Storebror blev helt biten av fotografering idag. Jag frågade om han ville ta en bild av mig, och sedan gick det inte att stoppa honom. Han skulle plåta allt som fanns. Tur att vi har två gigabyte minneskort i kameran.

Vi ägnade säkert två timmar åt att bygga en fördämning i en bäck. Något jag kommer att få göra mer av, har jag en känsla av. Men kul hade vi i alla fall.

Bastun men den iskalla "källvattens-poolen" testades. Storebror var riktigt tapper och härdade ut ganska länge i värmen. Han missade ett trappsteg ner i den kalla poolen och druttade i med huvudet före. Jag har aldrig sett sådana stressade små simtag tidigare, men han var mäkta mallig när vi kom tillbaka in i bastun och de andra frågade om han varit i.

Vi får se hur vädret är imorgon. Storebror är lite sugen på att få skriva sitt namn i toppboken på Getryggen, så om det inte spöregnar och stormar gör vi väl ett försök. Kanske orkar han ända upp.

Alltså, han är bara fem. Jag är vuxen. Och jag spelade inte pappasnällt, sådär så att han skulle få vinna. Nej, jag gjorde mitt bästa. Men ikväll slog han mig i schack den lille jäveln.

Jag visste att han var smart, men det här är ju pinsamt.

Vi vaknade lagom för att få se Åre i sommarskrud, åt en liten frukost i restaurangvagnen och bytte från tåget till buss. Väl framme gjorde vi en matsäck och bestämde oss för att bara ta en kort tur på fjället. Storebror fick syn på ett snöfält en bit upp ville göra snöbollar mitt i sommaren. Fair enough tänkte jag, och så traskade vi iväg.

Men som det ofta är i fjällen så verkar det närmare på håll än när man väl börjat gå, och eftersom jag på förhand intalat mig att det inte får bli för jobbigt om han ska tycka det är kul gav vi upp snöbollarna.

Men. Att dricka iskallt fjällbäcksvatten ur kåsa är något aldeles speciellt, ska du veta. Jag tror inte det finns en bäck längs Getryggens sydsluttning vars vatten vi inte smakat. Kanon om du frågar mig, eftersom vätskeintaget är viktigt i värmen.

Medan jag bäddade våra sängar och tog en dusch utforskade storebror fjällstationen själv, och det dröjde inte många minuter förrän han kom med en kompis han ville visa sin fällkniv för.

Efter middagen var det tipspromenad runt området. Den gick i hundranittio eftersom vi höll på att bli uppätna av mygg.

Ja, det var väl allt för idag.

En stor ryggsäck. En liten.
En Maglite-ficklampa till pappa, och en likadan fast mindre till storebror.
En fällkniv till far, en liten till sonen.
En kompass till pappa, och så vidare.

Du får säga vad du vill, men jag tänker skämma bort storebror rejält under några dagar.

Efter plättar med sylt i restaurangvagnen, chips, läsk och schackspel i kupén och tiotusentals frågor om allt, somnade storebror äntligen vid halv elva. Nu ligger han i underslafen och snusar så sött. Och jag ska sätta tänderna i Nick Hornbys senaste bok "Slam". Najs.

Vi är på väg. Storulvån nästa.

Ps. Bilden blir lite märkligt beskuren. Jag vet inte varför, men jag bloggar via (min iPhone med hjälp av photobucket. Får försöka reda ut det vid tillfälle.
(Jag bytte bilden när jag kom hem och publicerade via Blogger istället.)

Finns det något i världen som luktar godare?

Mamman har börjat jobba. Killarna och jag har bott ute hos mormor och "morfar" på Björkö i Göteborgs norra skärgård, och mamman har kommit ut efter jobbet. Bad och krabbmete har stått på programmet dagarna i ända.

Alldeles intill mormors hus ligger en fotbollsplan. Ikväll var det match och mamman frågade storebror om han ville gå ner och titta lite.

– Äh, det behövs inte. Det är "wööow", och klappa, och "passa Johan, passa Johan." Så jag vet att det är match, sa storebror.

Andra bloggar om fotboll, barn, sommar

Sådär ja. Nu är vi i fas igen. Denna veckans tisdagstema är "hopp".

Jag undrar så vad nästa veckas tema ska bli?

Andra bloggar om tisdagstema, foto, barn, hopp, bada

Förra veckan startade ett tisdagstema i tre delar, och eftersom jag missade det då så kommer här ett bidrag en vecka sent.

Första temat är "tro". Abbes religion stavas n-a-p-p. Utan napp ingen själafrid.

Andra bloggar om tisdagstema, tro, napp, foto

Andra bloggar om sommar, barn, foto, käringön, mås, bada, måseskär

Häromdagen skulle vi käka på en pizza-/pastarestaurang i Skärhamn. Det var ganska trångt mellan borden så det var lite bökigt att komma in och sätta sig. Vid bordet bredvid det vi blev hänvisade satt en par i trettioårsåldern med en ganska stor hund.

Kvinnan – som satt väldigt långt ifrån bordet med sin stol – hade inga som helst ambitioner att flytta närmare så att jag kunde komma förbi med barnstolen som Abbe skulle ha. Jag försökte tråckla mig in så gott det gick utan hennes medverkan. Då stönar hon högt och säger:

– Ååååh, ungjävlar!

På nolltid kände jag hur mitt inre kokade upp till nära bristningsgränsen. Jag hade bannemig lust att klappa till henne. Kalla Abbe och brorsan för "ungjävlar" bara för att hon av någon anledning inte ville ha barn omkring sig? Eller för att det var för jobbigt att dra in stolen lite? Killarna hade inte gjort någonting. Tysta och fina väntade de på att jag skulle ordna med platserna.

Jag åt min pizza med en puls på närmare 200 bpm och ilskan kokande i mig, alltmedan jag repeterade elakheter jag skulle säga till henne. (Vilket jag naturligtvis aldrig gjorde, men ändå.) När hon sedan började mata sin hund vid bordet, med pasta från tallriken blev jag än mer förbannad. Killarna har tamigfan mycket mer på den här restaurangen än hennes skabbiga byracka, tänkte jag.

Bitch!

Sådär. Nu fick du se en ny sida av Abbes pappa.

Andra bloggar om ilska, elak, barn, hundar, restaurang, papparollen, försvar

Undrar om det är för att jag varit borta från datorn och inte bloggat så flitigt? Eller om det beror på att ni har semester och inte sitter framför skärmen?

Men det har varit märkligt tomt här ett tag.

Andra bloggar om tomt, tyst, öde, bloggtorka, semester

Är det inte märkligt ändå? Till och med när vi moderna människor ska koppla av och ha semester sitter stressen så djupt förankrad. Alla de där måstena för att det ska bli perfekt; kampen om att ha det lite bättre och lite mer kvalitet än någon annan. Mer njutning kräver mer stress.

Medelhavssemestrande svenskar går upp i ottan för att lägga en handduk på solstolarna vid poolen eller på stranden, så att man säkert får en bra plats. Man kastar sig över bokningspärmarna till utflykter och grisfester för att inte missa det bästa.

Och så campinggänget. Det gäller att vara först med att byta frysklamparna, så att man garanterat får tag i de mest djupfrusna guldklimparna, och kan vara säker på att hålla mjölken kall i kylväskan. Man köar för att diska, för att borsta tänderna och bajsa. Och det gäller att vara riktigt snabb, så att man får varmvatten i duschen.

Tänk om någon annan får en bättre solstol på Kreta? Eller varmare dusch i Lysekil? Nä, det gäller fanimej att ligga i, för att verkligen kunna slappa.

Andra bloggar om stress, avkopplning, semester, kvalitetstid

Efter några härliga dagar hos våra vänner på Käringön tänkte vi testa campinglivet med killarna. Den första campingplatsen vi försökte med hade en minigolfbana och Abbe blev helt besatt av att få prova.

- Man måste ha boll och klubba vännen, annars kan man inte spela.
- Ammi a olj å umma.
- Ja lille gubben. När vi fått en plats här ska jag fixa boll och klubba till dig.

Vi fick såklart inte någon plats. Oerfaren av livet på campingplatser fattade jag inte att det kunde våra fullt. Trodde liksom att det bara var att åka dit och slå upp tältet. Efter att ha ringt runt i en halvtimme fick vi äntligen tag i en liten camping med plats för oss. Men där fanns såklart ingen minigolf.

Sorry Abbe. Det får bli olj å umma en annan gång.

Jag ser det på dem; det lyser liksom i killarnas ögon. Frihetskänslan. Att få lov att springa omkring lite på egen hand och upptäcka världen. Så länge flytvästen är på kan de fiska så mycket krabbor de vill och storebror kan till och med gå till kiosken och köpa glass utan mig eller mamman, om han är med någon av de äldre tjejerna. Större än så är det inte på Käringön.

De strålar av sommarlycka och jag bli varm i magen. Känns som att vara kär. Just det. Jag är ju upp över öronen förälskad.

I Abbe och hans brorsa.

Var bara tvungen att testa hur det funkar att skriva ett inlägg på min iPhone. Och jo, det verkar ju gå, men inte blir det några långa utläggningar. Bilden av Abbe utanför kiosken här på Käringön är också den tagen med telefonen.

Kanske kan det bli några små rapporter från fjällen då.

Vi har satt upp alla killarnas teckningar på en vägg. En hel väg med underbar virvlande barnkonst, i regnbågens alla färger och allsköns spretande former. De sitter med häftmassa och häromdagen tog ett tvärdrag tag i några av dem och gav dem vingar.

Abbe kom utspringande till mamman och mig som satt på altanen med var sin espresso och njöt. Han hojtade något. Vi förstod inte vad, men trodde att det var några glädjevrål från hans och brorsans lek. Abbe försökte igen. Vi fattade inte förrän senare vad han egentligen menade, och sa något i stil med "oj då, det var det värsta". Han gjorde ett sista försök och vi svarade väl lite goddag yxskaft igen.

–Ya ye uhhp! sa Abbe med en suck, och gick in.

Var han hört den meningen tro?

Andra bloggare om barn, språk, talfel, gompalt, ge upp, humor,

Ända sedan Abbe föddes har jag haft dåligt samvete. Jag har lidit med Abbes brorsa som fått stå tillbaka, vara stor och duktig och ta så mycket hänsyn till sin lillebror. Alla sjukhusvistelser han har varit tvungen att genomlida med mamma och pappa på halvtid, pressade och förtvivlade. All av extra tid och uppmärksamhet som Abbe slukar.

Och ända sedan Abbe föddes har vi sagt att vi ska försöka göra något med bara storebror. Ge honom lite extra uppmärksamhet och extra tid. Men det blir aldrig av. Okej, någon bio då och då, men det är liksom allt.

Men nu. Nästa torsdag är det dags. Då åker vi till Jämtlandsfjällen, bara storebror och jag. I fem hela dagar ska vi ha det mysigt, gå i fjällen, tälta, snacka om livet, spela schack och ta hand om varandra.

Sweet!

Andra bloggar om storebror, sjuka barn, prioriteringar, samvete, jämtland, fjällen

Så här i semestertider ska jag passa på att tipsa om en bok. Jag fick den för rätt länge sedan men har liksom glömt bort den tills nu.

Att resa med barn är temat och boken innehåller en massa tips på saker man kan tänka på innan man bokar, innan flygresan eller på plats på orten. Det ska tilläggas att boken är helt inriktad på charterresor, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är Apollo som ger ut den.

Redan i inledningen får man det viktigaste tipset av alla, som jag ser det. Ha inte för stora förväntningar på resan ur ditt eget vuxenperspektiv, utan inse att du reser med barn som förmodligen inte alls tycker om samma saker som du.

I alla fall, den finns att köpa hos Apollo om du är intresserad.

Andra bloggar om klappa inte krokodilen, bok, apollo, resa med barn

Du får ursäkta mig, men jag hade lite svårt att hålla mig för skratt när jag läste artikeln om kvinnan som hittat en mus i baguetten.

Kan liksom inte låta bli att tänka "Bättre en..."

Andra bloggar om: nyheter, mus, baguette, humor

Jag mötte en mamma och hennes tonårsson i affären häromdagen. Han såg ut som vilken tonåring som helst, men lät ungefär som Stellan Skarsgård gjorde i "Den enfaldige mördaren".

Stackars kille. Måste vara ganska jobbigt i den åldern, tänkte jag.

Suck. Vissa dagar känns tyngre än andra.

Andra bloggar om gomspalt, 22q11, talfel, den enfaldige mördaren, stellan skarsgård

Jag är inne på slutet av min andra vecka och idag fick jag den där sköna feelingen. Vädret helt okej, kanske inte supervarmt men solen kommer och går och det regnar i alla fall inte. Jag har ömsom lagt ett golv av natursten utanför växthuset, ömsom brottats med Abbe i gräset. Mattias Klum har sommarpratat för mig från min frus Pal-radio som hon fått i present av mig någon gång.

Så plötsigt dånar den bekanta melodin från Hemglassbilen över området. Till och med långt här ute i skogen där jag bor letar den sig fram. Säga vad man vill om ljudet, men just idag gav det åtminstone mig en somrig puff av välbehag. Hela familjen drog iväg och köpte glass så frysboxen bågnar, och när vi mumsade på varsin efteråt upptäckte storebror att hans isglass liknade en rymdraket när han sugit på den en stund.


Bilden har jag lånat från gb.se

Jag berättade att när jag var liten fanns en glass som såg ut som en raket som hette X15, och min fru och jag började snacka om gamla glassklassiker.

Känner mig lika härligt somrig som Ernst. Man kanske skulle cykla runt på några grusvägar, barfota med upprullade byxor och mysprata med folk om potatis och heminredning.

Andra bloggar om sommar, semester, glass, ernst kirchsteiger, hemglass

Läser om olyckan på Liseberg igår. Att det händer grejer för att folk beter sig konstigt är ju liksom oundvikligt, men det här? Det kunde ju i ärlighetens namn gått riktigt jävla illa.

Märkligt, jag har aldrig ens tänkt tanken att det skulle kunna hända. Det är väl inget man kan gå runt och oroa sig för? Säkerhetsmarginalerna är så stora.

Måste man tänka om tro?

UPDATE:
Näe. Vid närmare eftertanke kommer jag nog inte att oroa mig mer nästa gång jag går på Liseberg. Jag har stort förtroende för deras säkerhetstänkande. Olyckor sker ju. På Liseberg, när tåg kolliderar, flygplan störtar eller när man går över vägen på väg till nöjesparken. Det går inte att förutse. Eller hur?

Andra bloggar om: rainbow, liseberg, olycka

Som alla andra treåringar vill Abbe visa att han kan själv. Smöra mackan, ta på skorna, ta av blöjan eler vad det nu handlar om. Och som alla andra är han mån om att berätta det. "Ya an älv", har Abbes version varit, med en antydan till ett v på slutet.

Men på sistone har han slipat lite på uttalet. Försöker göra det där lilla v:et tydligare, men med resultatet att det blir mera åt ett j. Eller i alla fall en antydan till j.

– Ya an älj.

Jag fnissar lite bakom Abbes rygg när han kungör att han "kan älg". Jag vet att det är lite taskigt, men han är ju så söt.

Du berättar väl inte för honom?

Andra bloggar om talfel, uttal, gomspalt, kan själv, älg, barn, språk

Abbe förra veckan.


Storebror för fyra år sedan.

Andra bloggar om: tisdagstema, fotografi, blå, blåbär

Vi hann inte äta alla rädisor medan de var lagom stora och goda. Så i dag var det dags att dra upp de som var kvar och rensa drivbänken och ge plats för något annat.

Jag visste att fruktträd kunde ha olika kön. Men det här?

Andra bloggar om drivbänk, rädisa, fallos, grönsaker, olda, kön

Abbes brorsa har gjort den här teckningen.

– Oj, vad fin den är, sa jag.
– Mm, det är en sol. Omgiven av konsekvenser.

Sa storebror.

Herregud. En förklaring jag nästan får lite huvudvärk av.

Andra bloggar om konst, barn, ernst billgren, dan wolgers, teckning, filosofi

Pizza går bra. Tacos likaså. Liksom tomatsoppa med makaroner, fiskpinnar med potatis, och det mesta gjort på köttfärs i olika former med pasta i olika former. Sedan är det stopp. Alla försök att servera något nytt, oprövat, som inte finns med på listan ovan slutar i total katastrof. Varenda gång.

Att Abbe är svårmatad har jag pratat om tidigare. Det finns, och har funnits en massa olika fysiska och psykiska orsaker till det. Och det är fortfarande svårt att få honom att äta tillräckligt mycket. Abbe tappar koncentrationen fort och behöver avledas med sagor och annat. Men han är inte rädd att prova nya saker.

Hans storebror däremot är kräsen som få. De krig som utspelas kring matbordet för att överhuvudtaget få honom att smaka på maten är inget jag är stolt över. Det är "äckligt" hit och "blä" dit, och när han väl stoppat något nytt i munnen sitter han och kväljer sig.

Han åker in på sitt rum, skriker och smäller i dörrar, kallar mig för de elakaste av saker, vrålar och står i. Allt för att slippa smaka på en bit lax.

Som om det var ett straff med mat.

Jag får trösta mig med att både mamman och jag älskar god mat, men var ungefär som storebror när vi var små. Enligt våra föräldrar.

Andra bloggar om barn, mat, kräsen, bråk

Äta morötter direkt ur trädgårdslandet; bara skölja av och sätta tänderna i dem.

Blir det mer sommar än så?

Andra bloggar om sommar, barn, morötter, trädgårdsland

Vi hade besök av några vänner ikväll. Abbe och storebrors dagiskompisar och deras föräldrar. Det blev en riktigt trevlig kväll.

Oscar 4 år, har inte riktigt fått sitt uttal av "K" ännu. Det blir liksom "T" istället. Han och Abbe lekte, och Abbe sprang iväg en bit på gräsmattan. Men så stannade han och vände sig om och ropade:

– Oom Ohss-a. Oom!

Oscar förstod att Abbe ville att han skulle komma, men förklarade för sin pappa:

– Jag vet varför Abbe säger "oom". Han kan inte säga "tom".

Andra bloggar om barn, talfel

Andra bloggar om iPhone, iPhone 3G, telia, apple, mobil, prylgalen

Okej. Här kommer ett erkännande. Ett outande. Jag är inte bara pryltokig, jag är rätt nördig också.

Sedan den 9 januari 2007 har jag tålmodigt väntat. Det var dagen då Steve Jobs på MacWorld i San Francisco för första gången berättade att det som ryktats, tisslats och gissats skulle bli verklighet. Apple gör en mobiltelefon.

Eftersom jag hör till den lilla – men växande – skaran människor som älskar Apple och deras produkter, vill jag såklart ha en iPhone. Ja, det låter konstigt när man säger att man älskar ett varumärke, men just Apple har den effekten på de hängivna. Apple har fans, snarare än användare.

Det skulle då dröja till hösten innan iPhone kom till Sverige. Jag väntade. Ingen iPhone kom. Den kommer nog till årsskiftet. Men nix. Till våren då? Nähä. Och sådär har det hållit på.

Tills den 9 juni i år – exakt 17 månader efter det första tillkännagivandet– då Jobs berättar att det nu är klart med iPhone i 70 länder, och däribland Sverige. Och dessutom en ny version. En iPhone 3G med GPS. Releasedatum 11 juli.

Så jag har väntat igen. Och för att fortsätta bygga upp den hype Apple själva redan skapat kring den mytomspunna mobilen, hänger Telia på genom att börja sälja den klockan 00.00.01 i natt i tre butiker i landet.

Jag måste dit, var min första tanke. Men efter att vid tiotiden kollat på Telias Bambuser-sändningar från köerna la jag ner den tanken. Då – klockan tio – stod redan ungefär 170 personer i kön, i regnet, utanför Teliabutiken i Göteborg. Hundrasjuttio pers! Innan jag ens hunnit in till stan skulle det säkert vara över 200. Och alla som någon gång köpt mobil och haft typ tre pers före sig i kön vet hur lång tid det tar med abonnemang och annat krångel.

Jag fortsätter vänta. Och hoppas på att det finns någon liten iPhone kvar till mig i morgon bitti. Håll tummarna, snälla.

Andra bloggar om iPhone 3G, telia, apple, väntan, prylar

Sovmorgon (tro det eller ej!!!!) till halv nio. Hotellfrukost, i mitt fall bestående av alldeles för mycket efter som allt ser så gott ut. I Abbes fall, bacon och vattenmelon.

Checka ut. In med väskor i förvaringsbox på centralen. T-bana en station till Kungsträdgården, för att Abbe tyckte det var så kul. Djurgårdsbåt från Nybroplan. "Yaa! Ne a looli!" [Jaa! Det var roligt].

Skansen. Skansenakvariet, titta på apor, ormar, krokodiler och så vidare. Väldigt spännande på alla sätt för båda killarna. Abbe klappade till och med en orm. (Dvs en man fick klappa.)



Korv med bröd från Wallins vid Galejan. Killarna tjatade sig till några åk på grejer som känns meningslösa när man bor i samma stad som Liseberg, men de var nöjda. Dvs huvudsaken.

En inte alltför lång promenad förbi Seglora kyrka, genom Lillskansen, Fäbodvallen och Samevistet eftersom tiden började tryta. Bergbanan ner till Hazeliusporten och därifrån spårvagn tillbaka till stan.

X2000 hem. Godnatt. Hörs i morgon.

Andra bloggar om stockholm, skansen, skansenakvariet, x2000

Här var det tänkt att jag skulle skriva ett hyllande inlägg om dagens turistbesök på Junibacken. Men jag är ledsen. Det var något av det vidrigaste jag varit med om.

Det är säkert ett helt okej ställe att besöka en tisdag i oktober eller något liknande, men inte under högsäsong. Idag hade man utan tvekan låtit mammon bestämma och inte brandmyndigheterna; med hälften så mycket människor i lokalerna hade det bara varit jobbigt. Nu var det mer åt panikhållet. Trots att ingen brand brutit ut.

När vi kom dit vid strax efter ett fick vi en biljett till "Sagotåget" – som tydligen var själva huvudatraktionen – till klockan 16.15. Alltså tre timmar senare! Ja ja, vi äter väl lite och sedan har vi några timmar på oss innan det är dags.

Under lätt hysteriska former lyckades vi efter mycket möda hitta några platser med vår brickmat. Men eftersom restaurangen ligger mellan "Karlssons hus" och "Villa villerkulla" (som ju var de enda som fanns kvar att välja mellan eftersom det var kölappar till "Sagotorget med Sagotåget") var det som att sitta på Autobahn och äta. Vi blev tillknuffade och påsprungna hela tiden. Och Abbe som är svår att få i mat i vanliga fall.

Plötsligt står en ettårig liten flicka och gallskriker efter mamma bredvid mig. Ingen mamma dyker upp, däremot en nästan lika skräckslagen fyraårig storebror. Jag försöker få dem att hålla ihop så de inte tappar bort varandra också, medan vi börjar leta efter mamman. Efter att ha lyckats få ur killen vad mamman heter är det någon som hjälper mig att be dem ropa efter mamman i högtalarna och så småningom dyker det upp en ur personalen och tar över. Åter till lunchen och redan nu känner jag att jag hatar stället.

När vi gett upp matförsöken vill killarna leka. Det är naturligtvis ett eldorado för små barn, klättra in och ut genom små fönster, gångar och språng, upp på Karlssons tak och in och ut i hemliga små rum. Inte gjort för att några vuxna ska kunna hänga med på ett enkelt sätt, och under rådande omständigheter oerhört ångestframkallande. Hysteriska föräldrar som ropar efter sitt barn, och hysteriska barn som ropar efter föräldrarna varvas med personalens efterlysningar i högtalarna.

De har små teaterföreställningar också, precis som på Astrid Lindgrens värld. Men att få en plats där man kunde se något var i det närmaste en utopisk tanke. Jag tjatade in oss tre kvart före utsatt tid i avdelningen där "Sagotåget" gick. Tåget gick genom en värld av Astrid Lindgrens sagor med henne själv som berättare i högtalarsystemet, och här får jag erkänna att det var väldigt välgjort på alla sätt. Hade det inte varit för att Abbe blivit livrädd för den gigantiska råttan då vi blivit små som Nils Karlsson Pyssling, så skulle det varit en kanontur. Men Abbe grät hysteriskt i mammans armar och vågade inte titta mer. Tur var kanske det, för vidvittror hos Ronja och Kattladraken hos Bröderna Lejonhjärta var väl så läskiga.

Slutsats: Med hälften så mycket folk hade det kanske varit helt okej, men det här var inte värdigt. De måste lära sig att tacka nej till inkomster till förmån för återbesök. Visst. Barnen hade det säkert bättre än föräldrarna idag. Men på frågan till storebror vilket som var bäst, Junibacken eller Astrid Lindgrens värld, blev svaret solklart:

– Astrid Lindgrens värld. Mycket bättre!

Andra bloggar om junibacken, besvikelse, astrid lindgrens värld, barn

Det är väldigt spännande att åka "unnenaaana" tycker Abbe.

Vi gick förbi Nationalmuséum idag. De har en separatutställning just nu som heter Tidens form.

– Wow kolla, sa storebror. Där är ett klockmuseum.
– Ja det har du nog rätt i, sa jag. De har nog en utställning om klockor.
– Wow, va coolt. Jag vill gå in och titta, sa han då.
– Wow, a oool. Ya ill å in å i-a, sa Abbe.

Vi gick in. Och killarna var helt fascinerade av timglas, solur och mekaniska klockor i alla storlekar. Från se krussidulligaste golvuren till Rolex Daytona och Swatch.

Andra bloggar om tunnelbana, nationalmuséum, klockor, tid, rolex, swatch

Stockholm har inte bjudit på någon sommar idag. Nix. Det har spöregnat, blåst och varit runt tio-elva grader. Påminner rätt mycket om vädret i december, om jag inte minns fel.

Efter vi checkat in på det nya Clarion Sign Hotell skulle vi hitta någostans att käka en sen lunch på. Och eftersom storebror ratade alla ställen vi föreslog på vägen kom vi ända till Stureplan och TGIF innan det dög. Då var vi pissvåta, för att tala klartext. Men killarna var nöjda med restaurangvalet och vi torkade i alla fall upp halvdant.

Vi knallade vidare mot slottet. Storebror tyckte det var ett dåligt slott som inte såg ut som slott gör. "Alldeles fyrkantigt ju. Inte ett enda torn." Riksdagshuset däremot, var bättre.

– Är det inte där kungen bor?
– Näe, det är riksdagshuset. Där jobbar de som bestämmer i Sverige.
– Jaha. Jag trodde att det var det som var ett slott. Det ser mycket kungligare ut.



Efter att ha värmt oss en stund inne på livrustkammaren gick vi upp på själva borggården och kikade lite. Storebror fick syn på några soldater ur högvakten på sina poster, och utbrast:

– Va?! Finns det krig nu?
– Ja, det gör det tyvärr, sa jag.
– I Sverige!!?
– Näe, inte i Sverige.
– Varför står det generaler där då?



Det var två rätt möra killar som slappade på hotellrummet ikväll. Föräldrarna med för den delen.

Andra bloggar om regn, sommar, väder, stockholm, slottet, livrustkammaren, barn

Sitter på tåget på väg mot Stockholm. Abbe har precis somnat bredvid mig och mamman sitter i raden framför och läser "Lasse-Majas detektivbyrå" för storebror. Den här gången är det "Cafémysteriet" för jag vet inte vilken gång i ordningen.

Vi ska turista i huvudstaden. Det är märkligt, jag är i Stockholm ganska ofta. Minst någon gång i månaden skulle jag gissa. Men det är alltid upp med något supertidigt tåg – in i möte – ut ur möte – och hem igen. Eller möjligen om det vill sig väl, upp på eftermiddagen – fördrink någonstans – galamiddag – prisutdelning – till hotellet sent på natten – och hem tidigt nästa morgon.

Aldrig som turist. Det ska bli riktigt kul.

Andra bloggar om stockholm, X2000, turist, barn, resor

Det här getingboet är stort som en basketboll ungefär.

Geting_________________________Bin

Det surrade oroväckande mycket ovanför mitt huvud igår. Uppe under taknocken vid en inspektionslucka till krypvinden satt en massa flygfän. Shit, har våra bin svärmat nu, tänkte jag och gick och hämtade overall, slöja och handskar från vårt lilla förråd av biodlarprylar.

Väl uppe på stegen såg jag att det alls inte var våra bin, utan getingar. Lika bra att öppna luckan och kolla om de byggt något bo innanför. Och gissa om det var ett getingbo. Jesus Christ. Det var stort som en basketboll och proppat av getingar och larver.

Så här i sommartider kan det kanske vara på sin plats med ett litet förtydligande för alla som inte kan se skillnad på bin och getingar. Nu ska du få höra.

Bin är åt det bruna hållet, lite ludna och inte alls så tydligt tecknade ränder. Det finns visserligen lite olika raser som har mer eller mindre tydliga ränder, men om vi jämför med getingar så är de inte särkilt randiga. Getingar är inte så ludna, de är tydligt svarta och gula. Det är inte bara den gulsvarta bakkroppen som skiljer sig utan även framkroppen. Getingen har svart framkropp, biet brunt och ludet.

Getingar bygger bon av trä som de tuggar och blandar med sitt saliv så det blir en slags pappersmassa. Bin bygger i vax.

Getingar äter frukt och nektar, men matar sina larver med tuggade insekter, alltså kött. Det är därför getingar ofta är rätt jobbiga när man äter t ex grillat kött ute. Ett bi däremot hittar du aldrig på köttbiten, de är bara intresserade av pollen och nektar. Ibland, om det blir varmt tidigt på våren innan blommorna kommit igång kan bin intressera sig lite för saft eller läsk man har framme, eftersom de inte får tag i nektar. Men det är rätt sällsynt så det är sannolikt en störig geting man har i saftglaset med.

Getingar kan stickas fler gånger. Ett bi som sticker offrar livet. Gadden ramlar av och biet dör. Får du ett stick av någon av dem, smörj på lite Xylocainsalva, eller Hydrokortison.

Jag gillar bin, men inte getingar. Men det kanske framgick?

Andra bloggar om bin, getingar, sommar, grilla, saft

Semester. Den där evighetslånga ledigheten. Fem hela veckor att verkligen hinna ta igen sig.

Av någon anledning så tror jag varje år att det är oceaner av tid. Man hinner vara hemma och bara slappa, läsa böcker i hängmattan (som aldrig kommit upp, eftersom man inte hunnit). Man hinner säkert bygga någonting – som att garage eller en altan. Och sticka iväg på någon spontan vecka någonstans, plus några helger någon annan stans. Kanske några dagar själv med kajaken, eller tillsammans med min fru om vi får barnvakt, eller något mysigt ihop med barnen. Kanske alltihop förresten.

Men vänta nu. Först ska jag ju alltid vara sjuk en vecka och samla ihop spillrorna av mig själv efter det hysteriska tempo som infinner sig innan semestern. Och så går någon vecka utan att man slappar, men också utan att man får gjort något. Och så regnar det någon vecka. Och sedan börjar jag bli stressad för att det bara är två veckor kvar och jag inte gjort något av allt jag tänkt. Och så är det Augusti.

Visst ska det bli skönt med en lång härlig semester ändå?

Andra bloggar om semester, ledighet, sommar, förkylning, stress

Det känns konstigt.

Jag går in i killarnas rum för att titta en sista gång på deras rofyllda ansikten innan jag lägger mig. Jag vill borra ner näsan i nackskinnet på dem och känna den fina doften av de svettiga små halsarna innan jag somnar, men där finns bara kuddar och täcken.

Och vad märkligt öde min säng känns på morgonen. Ingen som ligger på tvären, ingen som sparkar och knuffas. Och ingen som vaknar klockan halv sex och är "ärni-ååven".

Jo. Lite konstigt känns det.

Andra bloggar om egentid, barn, kärlek, saknad, längtan

Det var dags att göra en rensning i tidningsarkivet på jobbet. En lastbil kommer och hämtar alla svarta sopsäckar med månadsmagasin, veckotidningar och gamla kartonger i morgon.

Jag rafsade ihop två bärkassar fulla och tog vägen om sjukhuset och avdelning 323 efter jobbet. Jag minns ju själv hur trött man blev på att läsa samma gamla sönderlästa tidningar om och om igen, medan man väntade på operation, provtagning eller på att saturationen skulle stiga.

Det är märkligt när man kommer dit. Trots att stället egentligen förknippas med rätt mycket jobbigt, mycket oro, rädsla och ovisshet, så är det ändå som att komma hem på något vis. Där finns tryggheten och värmen på ett så påtagligt och omfamnande sätt.

Jag fick nästan lust att sätta mig i en sofforna med en kopp kaffe och bara mysa. Småsnacka lite med personalen om ditt och datt. Heja på de andra hjärtebarnsföräldrarna som hasar förbi i korridoren. Och bara låta mig i den enorma trygghetskänsla som detta orons och hjälplöshetens högborg ändå lyckas förmedla. Det är bannemig något magiskt över det hela.

Andra bloggar om hjärtebarn, 323, sjukhus, barn, magasin, tidningar

Storebror kom hem helt svettig efter att ha varit och lekt med några tjejer på vår gata som han alltid har väldigt kul med. De är några år äldre än honom.

– Hade du kul med tjejerna?
– Sista leken vi lekte var helt fördriven, så jag stack hem när de tittade bort.
– Jaså, vad lekte ni då?
– De sa att jag var en häst, och så satt de på mig.

Fördriven?

Andra bloggar om fördriven, språk, barn, lekar

På fredag klockan fem är det dags. Semestern, den allsmäktiga, börjar.

Men fram tills dess är det fanimej järnet som gäller. Lämnar jobbet mellan klockan tio och elva varje kväll. Mamman och killarna har åkt ut till ön där mormor bor, och det är jag glad för. Även om jag saknar dem så är det skönt att slippa det dåliga samvetet för att jag inte kommer hem innan hela gänget somnat.

Bara två dagar kvar.

Andra bloggar om semester, ledighet, jobb, övertid, stress

Alla skriver om FRA. Det är en märklig jäkla lag. Jag tänkte också att jag skulle försöka skriva något om den. För att hänga med liksom. Men allt är ju redan sagt, tusen gånger, överallt, så jag kommer inte på något vettigt att tillägga.

Jag får väl berätta något om hjärtfel, eller kromosomavvikelser. Eller kanske något knasigt som en femåring sagt. Det är ju sånt jag gör.

Och jag som tänkt skriva om FRA.

Andra bloggar om fra, fra-lagen, hjärtfel, barn, bloggar

Varför sänder SVT den danska serien "Hollywoodredaktionen" egentligen? Det är ju som att se repriser på gamla "High Chaparall-avsnitt" med Filip och Fredrik. Ikväll var de till och med hos Gary Busey, precis som Filip och Fredrik. Han rapade, skrämde dem och rabblade akronymer som han kallade Buseyismer. Precis som i High Chaparall. De kastade till och med mat. Som i Filip och Fredriks program.

Maken till plagiat var det länge sedan jag såg.

Andra bloggar om filip och fredrik, high chaparall, hollywoodredaktionen, svt, dr2, plagiat, rip off

Nu ska jag bjuda på lite gratisreklam:

Köp Brämhults juice! Just det, köp Brämhults. Dels för att det är otroligt gott. (Deras äpplejuice är den enda Abbe och hans brorsa vill ha nu. De kallar den världens bästa juice.) Dels för att det är nyttigt. Och sist men inte minst, för att det är ett fint företag.



Sådär. Reklam för Brämhults. Jag bjussar på det. Jag har inte blivit ombedd, inte sponsrad och de är inte kund på byrån. Nä, inte en spänn har jag fått, inte en rabattkupong ens, om ni nu trodde det.

Men! Och det här är inget litet men. Abbe har fått stålar. Eller rättare sagt Abbes förening har fått det. Brämhults har skänkt 30 000 euro till Hjärtebarnsföreningen Väst. Pengar som ska användas till ett antal medlemshelger och till Drottning Silvias Barnsjukhus.

Är inte det en extra bra anledning att dricka deras juicer, så säg?

(PS. Jag läste om det på Josefines blogg. Hon skriver om sin lilla Freja som har samma syndrom som Abbe. Hälsa på hos henne)

Andra bloggar om brämhults, hjärtebarnsföreningen, juice, gåva, donation

Andra bloggar om: tisdagstema, sommar, fotgrafi, bad, havet, barn