Han hade suttit och stirrat på den en halv evighet. Fokuserat. Samlat kraft. Gör han det inte nu, med en gång, kanske det aldrig kommer att ske. Med vilka konsekvenser? Han slog bort tanken och stålsatte sig. Det fanns ingen återvändo.
Han lyfte upp den och förde den mot munnen. Under bråkdelen av en sekund tvekade han och flackade lite med blicken. Men så ett djupt andetag. Han lät luften sakta sippra ut mellan läpparna, blundade och öppnade munnen.
Tänk om man kunde få i sig den utan att den överhuvudtaget nuddade munnen? Inte gommen eller kinderna och absolut inte tungan. Han försökte. Lönlöst såklart. Den gick inte att svälja hel så att tugga den var ett ofrånkomligt måste.
Kräkreflexen var momentan. Han knep ihop ögonen hårt och höll båda händerna framför munnen. Måste klara det. Måste hålla ut bara några tuggor till. Sedan går det nog att svälja ner skiten. Den beska smaken var nära att döda honom och han hulkade ett par gånger men lyckades hålla kvar allt i munnen.
Varför stirrade de andra så? Förstod de inte vad han gick igenom?
Lättnaden när han äntligen kunde föra glaset till munnen och skölja ner det sista gick inte att beskriva med ord. Nu hade han gjort det. Nu var det bara att vänta och se.
En skiva rädisa avklarad. Storebror undrade, vad blir dagens grönsak i morgon?
Andra bloggar om giftampull, barn, kräsen, grönsaker, smaka, mat
Han lyfte upp den och förde den mot munnen. Under bråkdelen av en sekund tvekade han och flackade lite med blicken. Men så ett djupt andetag. Han lät luften sakta sippra ut mellan läpparna, blundade och öppnade munnen.
Tänk om man kunde få i sig den utan att den överhuvudtaget nuddade munnen? Inte gommen eller kinderna och absolut inte tungan. Han försökte. Lönlöst såklart. Den gick inte att svälja hel så att tugga den var ett ofrånkomligt måste.
Kräkreflexen var momentan. Han knep ihop ögonen hårt och höll båda händerna framför munnen. Måste klara det. Måste hålla ut bara några tuggor till. Sedan går det nog att svälja ner skiten. Den beska smaken var nära att döda honom och han hulkade ett par gånger men lyckades hålla kvar allt i munnen.
Varför stirrade de andra så? Förstod de inte vad han gick igenom?
Lättnaden när han äntligen kunde föra glaset till munnen och skölja ner det sista gick inte att beskriva med ord. Nu hade han gjort det. Nu var det bara att vänta och se.
En skiva rädisa avklarad. Storebror undrade, vad blir dagens grönsak i morgon?
Andra bloggar om giftampull, barn, kräsen, grönsaker, smaka, mat
Läser en artikel i dagens DN om att bebisar är smartare än man tror. Det står så här:
"En undersökning med drygt hundra nyfödda visade att flickor tittade mer på ansikten, pojkar mer på en mobil."
Där ser man. Inte undra på att jag är mer impad av min iPhone än vad min fru är.
Andra bloggar om barn, ansikten, mobil, missförstånd, dubbelmening, mobiltelefon, iphone
"En undersökning med drygt hundra nyfödda visade att flickor tittade mer på ansikten, pojkar mer på en mobil."
Där ser man. Inte undra på att jag är mer impad av min iPhone än vad min fru är.
Andra bloggar om barn, ansikten, mobil, missförstånd, dubbelmening, mobiltelefon, iphone
hej jag ringer från tele2
hur skulle du beskriva dig själv
beskriv dig själv
du är bra som du är
och det känns i hjärtat
hur säger man mitt hjärta på persiska
mitt hjärta på finska
hjärtat på serbiska
vackra ord
världens bästa kärlekssång
ilar i livmodertappen
jag producerar jättemycket mjölk
jag vill gifta mig
leka doktor
göra barn
wild kids
handikappat barn
nytt barn
förskolebarn med blöja
snälla snälla
förlåt
bärga dig
vad kan en fyraåring
vad är normalt
normalt
barn som inte kan säger skinka
barn med kromosomfel
barn med dåligt immunförsvar
dom andra
en av dom andra
nej det är ingen vanlig dag för det är
vackra ord
förutsägbart
vackert skrivet
dagens tecken
transkonferens i båstad
hans bula var enorm
homograft
bomber och granater, knivar och gafflar
hand framför mun
Via Mymlan hittar jag sidan sökordspoesi. Idén är enkel och lite rolig. Varje rad består av en enda sökfras som någon person använt för att hitta till min blogg, utan att den blivit rättad eller modifierad på något sätt.
Så på sätt och vis är det ni som skrivit den här lilla dikten. Jag har bara lagt fraserna i ordning. Varför inte göra ett försök, ni också?
Andra bloggar om sökordspoesi, dikter, poesi, bloggar, sökord, mymlan
hur skulle du beskriva dig själv
beskriv dig själv
du är bra som du är
och det känns i hjärtat
hur säger man mitt hjärta på persiska
mitt hjärta på finska
hjärtat på serbiska
vackra ord
världens bästa kärlekssång
ilar i livmodertappen
jag producerar jättemycket mjölk
jag vill gifta mig
leka doktor
göra barn
wild kids
handikappat barn
nytt barn
förskolebarn med blöja
snälla snälla
förlåt
bärga dig
vad kan en fyraåring
vad är normalt
normalt
barn som inte kan säger skinka
barn med kromosomfel
barn med dåligt immunförsvar
dom andra
en av dom andra
nej det är ingen vanlig dag för det är
vackra ord
förutsägbart
vackert skrivet
dagens tecken
transkonferens i båstad
hans bula var enorm
homograft
bomber och granater, knivar och gafflar
hand framför mun
Via Mymlan hittar jag sidan sökordspoesi. Idén är enkel och lite rolig. Varje rad består av en enda sökfras som någon person använt för att hitta till min blogg, utan att den blivit rättad eller modifierad på något sätt.
Så på sätt och vis är det ni som skrivit den här lilla dikten. Jag har bara lagt fraserna i ordning. Varför inte göra ett försök, ni också?
Andra bloggar om sökordspoesi, dikter, poesi, bloggar, sökord, mymlan
Ni vet den där tävlingen, där de skickade ut garn och en stickbeskrivning för att man skulle knåpa ihop självaste fotomodellen till Polarbröds senaste produkt? Nu är hon färdig, Syster Lo. En riktig snygging om jag får säga det själv.
Okej hon är lite pimpad i förhållande till lodjuret i stickbeskrivningen. Faktum är att hon inte ens är stickad, utan virkad. Min kompis Louise har blivit lite lätt besatt av amigurumi – virkningens manga, kan man kanske kalla det. Och hon tog sig an Syster Lo-projektet med hull och hår. Ni måste kolla in alla Louises andra amigurumi-figurer, de är helt underbara.
I alla fall. Jag släppte ut Syster Lo en stund i skogen här hemma så hon fick bekanta sig med omgivningarna. Och så smög jag efter med kameran.
Jag tror hon trivs.
Andra bloggar om polarbröd, tävling, syster lo, amigurumi, virkning, polliver
Abbe har ingen gomspalt. Nix! Inte en en submukös rackare. Hans muskulatur i gommen fungerar precis som den ska, det är inte där problemet sitter. Alltså faller en del av metoderna jag har grubblat över bort.
Men det som gör att Abbe är så svår att förstå är fortfarande att han inte kan sluta tätt mellan munhålan och näsan, och när luften läcker upp den vägen blir det inga explosiva konsonanter. Abbe blir stående där med sina m-, n- och ng-ljud. Och ett och annat litet mjukt j som låter mer som y och några s som han liksom fnyser fram genom näsan.
Men varför blir det inte tätt då? Jo, för att Abbes gom är för kort och hans svalg är för djupt och brett. Det gör att gommen aldrig når ända bak till svalgväggen, hur mycket han än tränar och försöker. Det är fysiskt omöjligt.
Alltså operation.
Abbe är nu uppsatt i kö för att med kirurgins hjälp försöka möjliggöra för de där åtråvärda konsonanterna i pappa, coca-cola, godis och Tåget Thomas. Någon gång i höst blir det operation, lite beroende på om kardiologerna vill göra sitt ingrepp först eller inte.
Det man föreslår är en svalglambå. Och trots att jag blivit varnad för att det är just det de kommer att föreslå känner jag mig hyfsat trygg. Dels för att vi snackar inte gomspalt, så den där Amerikanska metoden är inte aktuell. Dels för att med Abbes fel verkar det inte finnas så många olika metoder. Och dels för att på min fråga om prognosen svarade kirurgen:
– Eftersom Abbes muskulatur i gommen fungerar så fint bedömer jag att du inte kommer att kunna höra något fel alls på Abbe om han får träna lite efter operationen.
Andra bloggar om gomspalt, svalglambå, operation, talfel
Men det som gör att Abbe är så svår att förstå är fortfarande att han inte kan sluta tätt mellan munhålan och näsan, och när luften läcker upp den vägen blir det inga explosiva konsonanter. Abbe blir stående där med sina m-, n- och ng-ljud. Och ett och annat litet mjukt j som låter mer som y och några s som han liksom fnyser fram genom näsan.
Men varför blir det inte tätt då? Jo, för att Abbes gom är för kort och hans svalg är för djupt och brett. Det gör att gommen aldrig når ända bak till svalgväggen, hur mycket han än tränar och försöker. Det är fysiskt omöjligt.
Alltså operation.
Abbe är nu uppsatt i kö för att med kirurgins hjälp försöka möjliggöra för de där åtråvärda konsonanterna i pappa, coca-cola, godis och Tåget Thomas. Någon gång i höst blir det operation, lite beroende på om kardiologerna vill göra sitt ingrepp först eller inte.
Det man föreslår är en svalglambå. Och trots att jag blivit varnad för att det är just det de kommer att föreslå känner jag mig hyfsat trygg. Dels för att vi snackar inte gomspalt, så den där Amerikanska metoden är inte aktuell. Dels för att med Abbes fel verkar det inte finnas så många olika metoder. Och dels för att på min fråga om prognosen svarade kirurgen:
– Eftersom Abbes muskulatur i gommen fungerar så fint bedömer jag att du inte kommer att kunna höra något fel alls på Abbe om han får träna lite efter operationen.
Andra bloggar om gomspalt, svalglambå, operation, talfel
Det är dags att träffa en plastikkirurg och snacka om vad man såg vid den där undersökningen då Abbe filmades och röntgades medan han pratade. Det är dags att få höra vad de såg, men framförallt vad de kan göra för att hjälpa Abbe att få en fungerande gom så att det går att förstå hans ord.
Jag har längtat efter den här dagen länge, men jag har också fasat för den. Nu är den här. I morgon förmiddag stegar vi nervösa in på plastikkirurgiska kliniken på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Förhoppningsvis lämnar vi stället stärkta och fulla av tillförsikt.
Egentligen är alltihop så dumt. Jag litar på specialisterna, jag tycker hela 22q11-teamet fungerar väldigt bra, jag vet att man flyger folk från hela världen till Sahlgrenska för att plastikkirurgerna där är så duktiga. Ändå är jag nervös. Ändå känner jag mig osäker. Varför?
Jo. I Norge finns det de som menar att man använder fel metoder här i Skandinavien när man opererar gomen på 22q11-barn. (Eller barn med DiGeorge syndrom, som det kallas hos våra Eurovisionsyra naboer.) Åtminstone i vissa fall. Det fanns ett fall som snurrade en del i media och sedemera på olika forum där jag har läst om det, som gick så lång att det slutade i en rättssak.
I väldigt korta drag. Ett barn opererades i Norge, men blev inte bra. Familjen åkte till USA, barnet undersöktes, opererades med annan metod, och fick ett fint fungerande tal. Familjen menade att Norska helsevesendet (sjukvården/landstinget) borde betala för operationen i USA. De sa nej, familjen stämde helsevesendet men förlorade i domstolen.
Inte nog med att jag redan hade läst om detta tidigare, för ett tag sedan fick jag mejl från både den aktuella familjen och andra norrmän. De ville i all välmening uppmana mig att vara observant på vilken metod som man vill använda vid operationen. De ville få mig att ifrågasätta. De ville att jag inte skall godta vad som helst. De ville vara snälla så klart.
Ändå är det detta som känns så jobbigt. Jag vill naturligtvis att man ska göra det absolut bästa som finns att ta till för att hjälpa Abbe. Men jag önskar att de som är specialister ska veta det mycket bättre än jag. Jag vill inte behöva tvivla på vad de föreslår. Jag vill inte känna mig som att jag sitter i en taxi i en främmande stad och undra om chauffören verkligen kör den bästa vägen. Jag orkar inte det. Jag vill vila i logopedernas och plastikkirurgernas trygga famn och veta att det finns ingenting annat, någon annan stans i världen, som bättre hade hjälpt Abbe till ett fint tal än det som de föreslår.
Kan jag inte få det?
Andra bloggar om plastikkirurgi, operation, språket, talet, oro
Jag har längtat efter den här dagen länge, men jag har också fasat för den. Nu är den här. I morgon förmiddag stegar vi nervösa in på plastikkirurgiska kliniken på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Förhoppningsvis lämnar vi stället stärkta och fulla av tillförsikt.
Egentligen är alltihop så dumt. Jag litar på specialisterna, jag tycker hela 22q11-teamet fungerar väldigt bra, jag vet att man flyger folk från hela världen till Sahlgrenska för att plastikkirurgerna där är så duktiga. Ändå är jag nervös. Ändå känner jag mig osäker. Varför?
Jo. I Norge finns det de som menar att man använder fel metoder här i Skandinavien när man opererar gomen på 22q11-barn. (Eller barn med DiGeorge syndrom, som det kallas hos våra Eurovisionsyra naboer.) Åtminstone i vissa fall. Det fanns ett fall som snurrade en del i media och sedemera på olika forum där jag har läst om det, som gick så lång att det slutade i en rättssak.
I väldigt korta drag. Ett barn opererades i Norge, men blev inte bra. Familjen åkte till USA, barnet undersöktes, opererades med annan metod, och fick ett fint fungerande tal. Familjen menade att Norska helsevesendet (sjukvården/landstinget) borde betala för operationen i USA. De sa nej, familjen stämde helsevesendet men förlorade i domstolen.
Inte nog med att jag redan hade läst om detta tidigare, för ett tag sedan fick jag mejl från både den aktuella familjen och andra norrmän. De ville i all välmening uppmana mig att vara observant på vilken metod som man vill använda vid operationen. De ville få mig att ifrågasätta. De ville att jag inte skall godta vad som helst. De ville vara snälla så klart.
Ändå är det detta som känns så jobbigt. Jag vill naturligtvis att man ska göra det absolut bästa som finns att ta till för att hjälpa Abbe. Men jag önskar att de som är specialister ska veta det mycket bättre än jag. Jag vill inte behöva tvivla på vad de föreslår. Jag vill inte känna mig som att jag sitter i en taxi i en främmande stad och undra om chauffören verkligen kör den bästa vägen. Jag orkar inte det. Jag vill vila i logopedernas och plastikkirurgernas trygga famn och veta att det finns ingenting annat, någon annan stans i världen, som bättre hade hjälpt Abbe till ett fint tal än det som de föreslår.
Kan jag inte få det?
Andra bloggar om plastikkirurgi, operation, språket, talet, oro
Jag har visst lurat några av er, det var inte alls meningen. Eh... Eller jo förresten, det var det kanske. Bara lite. Jag kunde liksom inte låta bli när jag fick den fina ultraljudsbilden för ett par veckor sedan då vi var på hjärtmottagningen. Jag tyckte nästan att det såg ut som en liten bebis själv.
Men den lilla bönformade krumeluren längst upp som ser ut som ett foster är höger och vänster förmak. Och de två mörka fälten nedanför är kammare. Och tittar man noga i området mellan kamrarna ser man ett lite större ljust fält. Det är en patch. Alltså en lapp av Gore-Tex man sytt dit för att täppa till hålet som Abbe föddes med mellan kamrarna.
Jag blev nästan lite sugen på ett barn till när ni började skriva om att Abbe skulle bli storebror. Det kändes så mysigt på något vis. Men nix. Ingen bebis på gång här alltså.
Förlåt. Hoppas inte ni blev arga.
Men så här ser det alltså ut. Det finaste lilla ihoplappade hjärtat i världen.
Andra bloggar om ultraljud, bebis, foster, hjärta, hjärtfel, luras
Men den lilla bönformade krumeluren längst upp som ser ut som ett foster är höger och vänster förmak. Och de två mörka fälten nedanför är kammare. Och tittar man noga i området mellan kamrarna ser man ett lite större ljust fält. Det är en patch. Alltså en lapp av Gore-Tex man sytt dit för att täppa till hålet som Abbe föddes med mellan kamrarna.
Jag blev nästan lite sugen på ett barn till när ni började skriva om att Abbe skulle bli storebror. Det kändes så mysigt på något vis. Men nix. Ingen bebis på gång här alltså.
Förlåt. Hoppas inte ni blev arga.
Men så här ser det alltså ut. Det finaste lilla ihoplappade hjärtat i världen.
Andra bloggar om ultraljud, bebis, foster, hjärta, hjärtfel, luras
– Nä ii ommey em an vi åå å en ommenaa, sa Abbe i bilen. [när vi kommer hem kan vi gå på en promenad]
– Näe!! Det vill inte jag, protesterade storebror.
– Men du behöver väl inte bara säga nej sådär? Vi kan väl hålla det lite öppet? tyckte mamman.
– Hålla det öppet? Det kan vi inte göra, om det regnar så blir den ju blöt.
– Vilken då?
– Idén!
– Näe!! Det vill inte jag, protesterade storebror.
– Men du behöver väl inte bara säga nej sådär? Vi kan väl hålla det lite öppet? tyckte mamman.
– Hålla det öppet? Det kan vi inte göra, om det regnar så blir den ju blöt.
– Vilken då?
– Idén!
Abbes brorsa gjorde tokigt något häromdagen.
– Du är allt en knasboll du, sa jag.
– Nä, an e ingen aahsmoll. An e min ooye-ohhss-a!
Rätt ska vara rätt.
– Du är allt en knasboll du, sa jag.
– Nä, an e ingen aahsmoll. An e min ooye-ohhss-a!
Rätt ska vara rätt.
Jag ligger inne i killarnas rum och ska sjunga en godnattsång när storebror säger:
– Pappa?
– Ja vad är det vännen?
– Mamma undrar om du kan göra som greken.
– Va?
– Han i melodifestivalen. Om du kan dansa som honom.
– ??!
Andra bloggar om Sakis Rouvas, eurovision song contest, grekland
– Pappa?
– Ja vad är det vännen?
– Mamma undrar om du kan göra som greken.
– Va?
– Han i melodifestivalen. Om du kan dansa som honom.
– ??!
Andra bloggar om Sakis Rouvas, eurovision song contest, grekland
Det här med sociala media. Twitter hit och Facebook dit och bloggar högt och lågt. I mitt jobb på reklambyrån är det mycket snack om det här nu. Det nya internet. Företagen och varumärkena ska interagera mer med sina kunder, ha en dialog, utnyttja sociala media. Men hur gör man?
Samtidigt som jag brottas med frågan på jobbet och klurar ut nya sätt att nå konsumeter på, möts jag av en del som försöker nå ut via min blogg. Och det är både högt och lågt.
Det finns de som skickar pressreleaser rakt upp och ner. Anonyma neutrala pressreleaser om både det ena och det andra. Lycka till säger jag. Det ska mycket till för att någon bloggare ska nappa på det.
Sedan finns det de som frågar om de kan få skicka saker som man ska testa och hoppas på en recension. Det funkar säkert mycket bättre skulle jag säga. Om det är en produkt man gillar är ju sannolikheten hyfsad att man skriver ett inlägg om den. Men även här beror det på hur det är gjort. Jag känner mig till exempel smickrad om den som vill nå ut genom min blogg gör det för att de har läst den och gillar den. Alltså är ett personligt mejl självklart bättre än ett massproducerat.
Som för ett tag sedan då jag fick ett mejl från en av grundarna till Me&I där hon skrev att hon gillar min blogg och gärna ville ge killarna några presenter. Det är klart att hon hoppades på att jag skulle skriva något om det, men inte med ett enda ord nämndes det i vår mejlväxling. Snyggt tycker jag.
Eller om man är smart och utnyttjar de drivkrafter bloggare har. Som att få många länkar till exempel. Och det är här Polarbröd kommer in i bilden. De kör just nu en kampanj för en ny produkt som jag tycker har många av de delar jag snackar om.
För det första. Jag fick garn och en stickbeskrivning för att själv knåpa ihop ett litet lodjur som är en bärande del av produktnamnet. Om jag sedan lägger upp en bild av mitt lodjur på bloggen kan jag vinna ett fint pris. Kul idé som engagerar, med en bra vinst som morot.
För det andra en värdekupong för att kunna smaka på det nya brödet (har jag inte gjort än).
Och för det tredje en möjlighet att lotta ut bröd för femhundra spänn. Som gjort för en tävling i stil med "länka hit så kan du vinna". Alltså: utnyttja drivkraften i bloggarens jakt på länkar.
Bra jobbat, Polarbröd.
Så nu lottar jag ut en värdecheck på valfritt bröd i Polarbröds sortiment värd 500:-. Men vi skiter i länkar och grejer. (Om du inte gärna vill länka hit ändå förstås, för att du gillar bloggen.) Det enda du behöver göra är att innan kl 18.00 i morgon (19/5) skriva en liten hälsning i kommentarsfältet till det här inlägget, med en mejladress så att jag kan nå dig. Så skriver jag ut allihop, lägger dem i en burk och låter Abbe dra en av dem.
Okej? Lycka till.
Andra bloggar om sociala media, bloggar, facebook, twitter, me & i, polarbröd, syster lo, tävling
Samtidigt som jag brottas med frågan på jobbet och klurar ut nya sätt att nå konsumeter på, möts jag av en del som försöker nå ut via min blogg. Och det är både högt och lågt.
Det finns de som skickar pressreleaser rakt upp och ner. Anonyma neutrala pressreleaser om både det ena och det andra. Lycka till säger jag. Det ska mycket till för att någon bloggare ska nappa på det.
Sedan finns det de som frågar om de kan få skicka saker som man ska testa och hoppas på en recension. Det funkar säkert mycket bättre skulle jag säga. Om det är en produkt man gillar är ju sannolikheten hyfsad att man skriver ett inlägg om den. Men även här beror det på hur det är gjort. Jag känner mig till exempel smickrad om den som vill nå ut genom min blogg gör det för att de har läst den och gillar den. Alltså är ett personligt mejl självklart bättre än ett massproducerat.
Som för ett tag sedan då jag fick ett mejl från en av grundarna till Me&I där hon skrev att hon gillar min blogg och gärna ville ge killarna några presenter. Det är klart att hon hoppades på att jag skulle skriva något om det, men inte med ett enda ord nämndes det i vår mejlväxling. Snyggt tycker jag.
Eller om man är smart och utnyttjar de drivkrafter bloggare har. Som att få många länkar till exempel. Och det är här Polarbröd kommer in i bilden. De kör just nu en kampanj för en ny produkt som jag tycker har många av de delar jag snackar om.
För det första. Jag fick garn och en stickbeskrivning för att själv knåpa ihop ett litet lodjur som är en bärande del av produktnamnet. Om jag sedan lägger upp en bild av mitt lodjur på bloggen kan jag vinna ett fint pris. Kul idé som engagerar, med en bra vinst som morot.
För det andra en värdekupong för att kunna smaka på det nya brödet (har jag inte gjort än).
Och för det tredje en möjlighet att lotta ut bröd för femhundra spänn. Som gjort för en tävling i stil med "länka hit så kan du vinna". Alltså: utnyttja drivkraften i bloggarens jakt på länkar.
Bra jobbat, Polarbröd.
Så nu lottar jag ut en värdecheck på valfritt bröd i Polarbröds sortiment värd 500:-. Men vi skiter i länkar och grejer. (Om du inte gärna vill länka hit ändå förstås, för att du gillar bloggen.) Det enda du behöver göra är att innan kl 18.00 i morgon (19/5) skriva en liten hälsning i kommentarsfältet till det här inlägget, med en mejladress så att jag kan nå dig. Så skriver jag ut allihop, lägger dem i en burk och låter Abbe dra en av dem.
Okej? Lycka till.
Andra bloggar om sociala media, bloggar, facebook, twitter, me & i, polarbröd, syster lo, tävling
"Kattis och hennes gäster talar om att göra skillnad. Vi träffar en familj som förlorat sitt barn och donerade barnets hjärtklaffar och en familj vars barn överlevde på grund av att det fick hjärtklaffar donerade."
Så står det på Kattis & Co's hemsida om säsongens sista programsom sänds i morgon kväll. Den andra familjen är vi och barnet som överlevde förstås Abbe. När jag läser det ryser jag lite.
Överlevde.
Jag glömmer liksom det. Att Abbe var ganska illa ute. Livet rullar på och man vänjer sig vid alla läkarbesök. Oron blir en del av vardagen och operationsminnena bleknar. Resan till Holland känns allt mer självklar och man kommer knappt ens ihåg att det var Italien man tänkt åka till från början.
Men så ibland. Med jämna mellanrum inser jag att Abbe inte alls är självklar. Jag påminns om att jag har många olika omständigheter att tacka för att jag fått den stora äran att bekanta mig med honom och bländas av hans otroliga charm.
Jag inser till exempel att om Abbe hade fötts då jag föddes så hade man inte kunnat rädda honom. På den tiden visste man inte hur. Och jag är glad att man upptäckte hans hjärtfel tidigt och att vi inte skickats hem från BB i ren besparningsiver. Och. Jag är så oerhört tacksam att någon fattat det svåra beslutet att donera sitt barns organ, då det ofattbara drabbat dem.
Update:
Programmet sänds i repris på söndag 24/5 kl 16.30, och finns också att se på tv4.se.
Och själva inslaget som vi var med i hittar du här.
Andra bloggar om kattis ahlström, kattis & co, tv4+, organdonation, göra skillnad
Så står det på Kattis & Co's hemsida om säsongens sista program
Överlevde.
Jag glömmer liksom det. Att Abbe var ganska illa ute. Livet rullar på och man vänjer sig vid alla läkarbesök. Oron blir en del av vardagen och operationsminnena bleknar. Resan till Holland känns allt mer självklar och man kommer knappt ens ihåg att det var Italien man tänkt åka till från början.
Men så ibland. Med jämna mellanrum inser jag att Abbe inte alls är självklar. Jag påminns om att jag har många olika omständigheter att tacka för att jag fått den stora äran att bekanta mig med honom och bländas av hans otroliga charm.
Jag inser till exempel att om Abbe hade fötts då jag föddes så hade man inte kunnat rädda honom. På den tiden visste man inte hur. Och jag är glad att man upptäckte hans hjärtfel tidigt och att vi inte skickats hem från BB i ren besparningsiver. Och. Jag är så oerhört tacksam att någon fattat det svåra beslutet att donera sitt barns organ, då det ofattbara drabbat dem.
Update:
Programmet sänds i repris på söndag 24/5 kl 16.30, och finns också att se på tv4.se.
Och själva inslaget som vi var med i hittar du här.
Andra bloggar om kattis ahlström, kattis & co, tv4+, organdonation, göra skillnad
Mymlan uppmanar oss både på sin egen blogg och på bloggvärdsbloggen att skriva om när vi tillhört "Dom andra". I den mån man gjort det. Det är radioprogrammet Brunchrapporten som ska göra ett specialprogram i morgon om dom andra – "sex timmar radio om intolerans, främlingsfientlighet och mobbning, i P3 Sveriges Radio, måndag 18 maj kl 10.02-16.00."
Jag vet inte. Märkligt nog pratade jag med ett par kollegor i veckan om just det här. Ifall man känt sig utanför, eller rent av mobbad i barndomen. Men jag kan inte säga att jag gjort det. Jag var kanske så mån om att passa in, så rädd för att vara utanför så att jag gjorde allt för att vara som alla andra. Istället blev jag klassens clown som alltid höll låda för att få vara i centrum. Och kanske drabbade det någon gång "dom andra", de som var utanför. Det skäms jag lite för idag.
Nu är jag orolig. Rädd för att Abbe ska bli en av dom andra. Det går inte en dag utan att jag tänker på det. Han är liksom född in i dom andras värld, han är och kommer alltid att vara annorlunda. Han kommer inte orka lika mycket som vi gör, han kommer alltid att ha ett stort ärr över bröstkorgen och även om man kan få ordning på hans tal med hjälp av kirurgi kommer han sannorlikt alltid att låta annorlunda varje gång han öppnar munnen.
Abbe har inte så mycket val, han måste bara lära sig att leva med det. Han måste vara stark nog att stå över allt vad utanförskap heter. Han måste tro på sig själv och veta att han duger precis lika bra som alla andra även om han inte är precis som dem. Han behöver ett självförtroende och en självkänsla så att han förstår, och kan få sin omgivning att förstå, att alla behöver inte vara lika. Men alla behövs.
Och vem ska lära honom det?
Hjälp.
Andra bloggar om dom andra
Jag vet inte. Märkligt nog pratade jag med ett par kollegor i veckan om just det här. Ifall man känt sig utanför, eller rent av mobbad i barndomen. Men jag kan inte säga att jag gjort det. Jag var kanske så mån om att passa in, så rädd för att vara utanför så att jag gjorde allt för att vara som alla andra. Istället blev jag klassens clown som alltid höll låda för att få vara i centrum. Och kanske drabbade det någon gång "dom andra", de som var utanför. Det skäms jag lite för idag.
Nu är jag orolig. Rädd för att Abbe ska bli en av dom andra. Det går inte en dag utan att jag tänker på det. Han är liksom född in i dom andras värld, han är och kommer alltid att vara annorlunda. Han kommer inte orka lika mycket som vi gör, han kommer alltid att ha ett stort ärr över bröstkorgen och även om man kan få ordning på hans tal med hjälp av kirurgi kommer han sannorlikt alltid att låta annorlunda varje gång han öppnar munnen.
Abbe har inte så mycket val, han måste bara lära sig att leva med det. Han måste vara stark nog att stå över allt vad utanförskap heter. Han måste tro på sig själv och veta att han duger precis lika bra som alla andra även om han inte är precis som dem. Han behöver ett självförtroende och en självkänsla så att han förstår, och kan få sin omgivning att förstå, att alla behöver inte vara lika. Men alla behövs.
Och vem ska lära honom det?
Hjälp.
Andra bloggar om dom andra
Sitter vid gate 39 på Arlanda och pustar ut. Det är ett par timmar kvar till avgång och jag kan inget annat göra än att vänta. Söndag mitt på dagen är ingen högprioriterad tid för inrikesflygbolagen.
Men det gör inte så mycket, för jag känner mig nöjd och glad. Jag hinner i alla fall hem så jag kan leka en stund med killarna innan läggdags, solen skiner utanför fönstren, och mitt snack på Hjärtebarnsföreningens riksårsmöte gick bra. Åtminstone som jag uppfattade det.
Och vet ni vad? Det var inga som helst problem att hålla på i 45 minuter.
Andra bloggar om hjärtebarn, föreläsning, bloggar, heja abbe
Men det gör inte så mycket, för jag känner mig nöjd och glad. Jag hinner i alla fall hem så jag kan leka en stund med killarna innan läggdags, solen skiner utanför fönstren, och mitt snack på Hjärtebarnsföreningens riksårsmöte gick bra. Åtminstone som jag uppfattade det.
Och vet ni vad? Det var inga som helst problem att hålla på i 45 minuter.
Andra bloggar om hjärtebarn, föreläsning, bloggar, heja abbe
Det var skikkelig moro å se på Eurovision Song Contest i går kveld. Ja ja, Malena og Sveriges bidrag var kanskje ikke så mye å smile av, men våre kjære naboer. Jøss for en overlegen seier. Når Norge gjør noe, gjør de det med beskjed, enten de vinner eller taper. De var de første i verden å få null poeng med Jan Teigen, og nå de får Alexander Rybak mest mulig poeng som noe vinnende land fått i noensinne. For en gave natten før Nasjonaldagen. Kan forestille seg at det var helt sprø i Oslo i natt.
Hurra for syttene mai, sier jeg! Hurra for Norge!
Andra bloggar om Eurovision Song contest, norge, yttene mai, alexander rybakk, malena ernman
Hurra for syttene mai, sier jeg! Hurra for Norge!
Andra bloggar om Eurovision Song contest, norge, yttene mai, alexander rybakk, malena ernman
Storebror spelar Lego Star Wars på sitt Nintendo DS.
– Asså, Yoda är jättebra på att slåss. Men han har nästan inga sorgsenheter.
– Sorgsenheter?
– Ja, det är när man är ledsen och så.
Jag visste inte att de hade några känslor i de där spelen. Undrar om det är något storebror lagt till själv?
– Asså, Yoda är jättebra på att slåss. Men han har nästan inga sorgsenheter.
– Sorgsenheter?
– Ja, det är när man är ledsen och så.
Jag visste inte att de hade några känslor i de där spelen. Undrar om det är något storebror lagt till själv?
På söndag ska jag prata inför massa folk jag inte känner. Kanske inte är så konstigt i sig, för jag har gjort lite sådant förr, i mitt jobb. Men då har jag pratat om reklam. Saker jag jobbat med och hur vi tänkt när vi gjort den ena eller den andra kampanjen.
Så jag funderade ändå både en och två gånger då jag fick frågan om att göra det jag ska göra på söndag. Hur ska jag vinkla det? Vad ska jag prata om? Kan man verkligen göra det i 45 minuter? Okej, jag brinner för ämnet, men alla som är där vet ju redan en massa om det här. Hur gör man något intressant av det? Som folk vill lyssna på.
Nåväl. Jag tackade ja, och nu har jag ägnat ett antal ångestfyllda kvällar och nätter åt att snickra ihop en presentation som jag tror ska funka. Så nu hoppas jag att alla deltagarna på Hjärtebarnsföreningens riksårsmöte i Stockholm tycker det också.
Snälla, håll tummarna för mig på söndag förmiddag.
Andra bloggar om hjärtebarnsföreningen, årsmöte, föredrag, bloggar
Så jag funderade ändå både en och två gånger då jag fick frågan om att göra det jag ska göra på söndag. Hur ska jag vinkla det? Vad ska jag prata om? Kan man verkligen göra det i 45 minuter? Okej, jag brinner för ämnet, men alla som är där vet ju redan en massa om det här. Hur gör man något intressant av det? Som folk vill lyssna på.
Nåväl. Jag tackade ja, och nu har jag ägnat ett antal ångestfyllda kvällar och nätter åt att snickra ihop en presentation som jag tror ska funka. Så nu hoppas jag att alla deltagarna på Hjärtebarnsföreningens riksårsmöte i Stockholm tycker det också.
Snälla, håll tummarna för mig på söndag förmiddag.
Andra bloggar om hjärtebarnsföreningen, årsmöte, föredrag, bloggar
Sådär väldigt upplyftande var inte morgonens besök på barnhjärtmottagningen. Kanske inte precis katastrof heller, men känslor som sakta men säkert svalnat och blivit till aska sprejades med ny tändvätska idag.
Abbe var jätteduktig, så långt var allt frid och fröjd. Han ville visserligen inte ha några EKG-elektroder på sig först, men efter att storebror – som hängt med till sjukhuset idag – fick några elektroder på handlederna gick Abbe också med på det. Och när det var dags för ultraljudet låg han alldeles stilla i de tjugo minuterna undersökningen tog. Jag var imponerad och otroligt stolt.
– Här ser du homograften (det nya donerade kärlet med klaffar) vi satte in. Den läcker ganska mycket som du ser här.
Hon pekade på skärmen och i den där svartvita, korniga, pulserande gröten man ser på en ultraljudsbild av ett hjärta, kunde jag skönja något som liknade klaffar. Blodflödet markeras med samma korniga gröt fast i färg och hon förklarade vilken färg som var inflöde och vilken som representerade blod som strömmade ut. Fan också! Det ska ju inte flöda åt det hållet. Ska han vara tvungen att byta redan? tänkte jag. Det skulle ju hålla många år. Inte en stor hjärtoperation redan, snälla. Jag kände hur min puls ökade.
– Men det gör de nästan alltid, sa hon, läcker alltså.
Som om hon läst mina tankar.
– Däremot börjar det bli lite trångt här uppe vid de båda lungartärerna. Den ena ser jag bra och där börjar det bli tight, den andra är lite svår att se men jag misstänker att det är samma där. Det märks på trycket här i höger kammare.
Hon pekade på skärmen, visade och förklarade. Det lutar åt en hjärtkateterisering senare i höst om jag förstod allt rätt. Man går in i ljumsken och för upp en kateter genom ett kärl hela vägen till hjärtat och kan på så vis mäta och kolla olika saker. Genom att gå samma väg kan man också försöka vidga kärlen med så kallad ballongsprängning.
Betydligt lindrigare än öppen hjärtkirurgi med andra ord. Men oron. Den förbannade oron, finns ju där ändå.
Det ser ut att bli en händelserik höst. Nästa vecka vet vi vad plastikkirurgerna säger om Abbes gom och svalg. Nu gäller det att börja samla kraft.
Andra bloggar om hjärtebarn, ekg, ultraljud, operation, hjärtkateterisering, ballongsprängning
Abbe var jätteduktig, så långt var allt frid och fröjd. Han ville visserligen inte ha några EKG-elektroder på sig först, men efter att storebror – som hängt med till sjukhuset idag – fick några elektroder på handlederna gick Abbe också med på det. Och när det var dags för ultraljudet låg han alldeles stilla i de tjugo minuterna undersökningen tog. Jag var imponerad och otroligt stolt.
– Här ser du homograften (det nya donerade kärlet med klaffar) vi satte in. Den läcker ganska mycket som du ser här.
Hon pekade på skärmen och i den där svartvita, korniga, pulserande gröten man ser på en ultraljudsbild av ett hjärta, kunde jag skönja något som liknade klaffar. Blodflödet markeras med samma korniga gröt fast i färg och hon förklarade vilken färg som var inflöde och vilken som representerade blod som strömmade ut. Fan också! Det ska ju inte flöda åt det hållet. Ska han vara tvungen att byta redan? tänkte jag. Det skulle ju hålla många år. Inte en stor hjärtoperation redan, snälla. Jag kände hur min puls ökade.
– Men det gör de nästan alltid, sa hon, läcker alltså.
Som om hon läst mina tankar.
– Däremot börjar det bli lite trångt här uppe vid de båda lungartärerna. Den ena ser jag bra och där börjar det bli tight, den andra är lite svår att se men jag misstänker att det är samma där. Det märks på trycket här i höger kammare.
Hon pekade på skärmen, visade och förklarade. Det lutar åt en hjärtkateterisering senare i höst om jag förstod allt rätt. Man går in i ljumsken och för upp en kateter genom ett kärl hela vägen till hjärtat och kan på så vis mäta och kolla olika saker. Genom att gå samma väg kan man också försöka vidga kärlen med så kallad ballongsprängning.
Betydligt lindrigare än öppen hjärtkirurgi med andra ord. Men oron. Den förbannade oron, finns ju där ändå.
Det ser ut att bli en händelserik höst. Nästa vecka vet vi vad plastikkirurgerna säger om Abbes gom och svalg. Nu gäller det att börja samla kraft.
Andra bloggar om hjärtebarn, ekg, ultraljud, operation, hjärtkateterisering, ballongsprängning
Man måste ju ändå beundra dem som snickrar ihop spam. Det här damp ner i min mejlbox. Visst är det fint?
Hej min kära vän, Mitt namn är Miss Jenny jag såg din profil i dag på denna hemsida och blev intresserad i dig, kommer jag också vilja veta dig mer kan du jag vill att du ska skicka en mail till min privata e-postadress så att jag kan ge er min bild för att du ska veta vem l am.Here är min privata e-postadress (xxxxx_xxxxxxxxx@yahoo.com). Jag tror att vi kan gå från here.I am väntar på ditt mail till min e-postadress above.miss Jenny. (Kom ihåg avståndet eller färg spelar ingen roll men älskar frågor mycket i livet) Tack.
Andra bloggar om spam, läsarmejl, kärlek
Hej min kära vän, Mitt namn är Miss Jenny jag såg din profil i dag på denna hemsida och blev intresserad i dig, kommer jag också vilja veta dig mer kan du jag vill att du ska skicka en mail till min privata e-postadress så att jag kan ge er min bild för att du ska veta vem l am.Here är min privata e-postadress (xxxxx_xxxxxxxxx@yahoo.com). Jag tror att vi kan gå från here.I am väntar på ditt mail till min e-postadress above.miss Jenny. (Kom ihåg avståndet eller färg spelar ingen roll men älskar frågor mycket i livet) Tack.
Andra bloggar om spam, läsarmejl, kärlek
Igår kom det ett sånt där kuvert i brevlådan igen. Ett med Västra Götalandsregionens blågröna logotyp i övre vänstra hörnet. Vad är det nu för kallelse, tänkte jag och sprättade upp det. Barnhjärtmottagningen. Det var rätt längesedan nu.
Bla bla bla ... kallad till ... bla bla ... onsdag den trettonde maj ... bla bla... Va?! Men det är ju i morgon.
De måste ha skrivit fel datum tänkte jag och ringde för att kolla upp vad det skulle stå egentligen. Men nej, det var inte fel. Vi ska dit imorgon bitti.
Här snackar vi snabba puckar.
Bla bla bla ... kallad till ... bla bla ... onsdag den trettonde maj ... bla bla... Va?! Men det är ju i morgon.
De måste ha skrivit fel datum tänkte jag och ringde för att kolla upp vad det skulle stå egentligen. Men nej, det var inte fel. Vi ska dit imorgon bitti.
Här snackar vi snabba puckar.
Till alla som skriver kommentarer till inläggen, utan att alltid få tillbakaspel.
Till er som mejlat mig men ibland inte fått svar.
Till er som länkat hit och skrivit underbara saker om min blogg utan att jag kommenterat det.
Till er som gett mig bloggutmärkelser som jag inte skickat vidare.
Ni är så fantastiskt värdefulla för mig så det anar ni inte. Det är ni som är soppan i HejaAbbe-tanken. Ni är det friska batteriet och era mejl, länkar och kommentarer är startkablar de dagar då jag har laddat ur. Utan er stannar bloggen.
Men ni är också mitt dåliga samvete ibland. Jag vet att jag försakat somliga. Att jag inte alltid hinner med att svara, att kommentera och att skicka vidare alla utmaningar. Det skäms jag lite för, och jag önskar att jag hade mer tid.
Så, tack! Och förlåt.
Och snälla, sluta inte. Jag läser varenda kommentar och varje mejl. Har ni mejlat men inte fått svar, gör ett nytt försök. Jag lovar att fortsätta försöka återspela så gott jag kan.
Det är ni så innerligt värda.
Andra bloggar om bloggar, länka, kommentera, mejla, svara, tid, tidsbrist
Till er som mejlat mig men ibland inte fått svar.
Till er som länkat hit och skrivit underbara saker om min blogg utan att jag kommenterat det.
Till er som gett mig bloggutmärkelser som jag inte skickat vidare.
Ni är så fantastiskt värdefulla för mig så det anar ni inte. Det är ni som är soppan i HejaAbbe-tanken. Ni är det friska batteriet och era mejl, länkar och kommentarer är startkablar de dagar då jag har laddat ur. Utan er stannar bloggen.
Men ni är också mitt dåliga samvete ibland. Jag vet att jag försakat somliga. Att jag inte alltid hinner med att svara, att kommentera och att skicka vidare alla utmaningar. Det skäms jag lite för, och jag önskar att jag hade mer tid.
Så, tack! Och förlåt.
Och snälla, sluta inte. Jag läser varenda kommentar och varje mejl. Har ni mejlat men inte fått svar, gör ett nytt försök. Jag lovar att fortsätta försöka återspela så gott jag kan.
Det är ni så innerligt värda.
Andra bloggar om bloggar, länka, kommentera, mejla, svara, tid, tidsbrist
Jag satt och pratade med storebror i bilen på väg hem från simskolan. Plötsligt slog det mig hur vacker våren är och hur fort allt slagit ut. Jag vet inte om storebror var spydig eller om han har ovanligt stor trädempati?
– Har du sett vad fina alla träden har blivit, vännen. För ett par veckor sedan var de helt kala och nu är de alldeles gröna allihopa. Jag tycker det är så himla fint.
– Mm, säg det till det där trädet, som inte har ett endaste blad.
Andra bloggar om träd, våren, barn, spydig, humor, empati
– Har du sett vad fina alla träden har blivit, vännen. För ett par veckor sedan var de helt kala och nu är de alldeles gröna allihopa. Jag tycker det är så himla fint.
– Mm, säg det till det där trädet, som inte har ett endaste blad.
Andra bloggar om träd, våren, barn, spydig, humor, empati
Man måste ju älska Aftonbladet Wendela. Jag läser att barnen blir smarta om man har mått väldigt illa under graviditeten.
Min fru kräktes nästan varje dag under det första halvåret. Det är ju skitbra. Kanske kan kompensera en kromosomavvikelse då? Så att det det blir plus minus noll. Liksom.
Andra bloggar om IQ, graviditetsillamående, smarta barn, kromosomfel
Min fru kräktes nästan varje dag under det första halvåret. Det är ju skitbra. Kanske kan kompensera en kromosomavvikelse då? Så att det det blir plus minus noll. Liksom.
Andra bloggar om IQ, graviditetsillamående, smarta barn, kromosomfel
...å lilya ååne yyne, me mooe y å in, å ää-ö ill ya önga a ommayen e min...
Andra bloggar om pippis sommarvisa, idas sommarvisa, barn, sjunga, talfel, världens bästa
Igår fick Abbe en kallelse till en professor i plastikkirurgi. Det börjar dra ihop sig till operation av hans gom/svalg tror jag.
Fan. Jag börjar redan stålsätta mig för den där vidriga känslan av vanmakt när man lämnar honom nedsövd vid dörrarna till operationssalen.
Nåja. En sak i taget.
Andra bloggar om operation, svalg, gom, 22q11, talfel
Fan. Jag börjar redan stålsätta mig för den där vidriga känslan av vanmakt när man lämnar honom nedsövd vid dörrarna till operationssalen.
Nåja. En sak i taget.
Andra bloggar om operation, svalg, gom, 22q11, talfel
Mamman skar sig när hon gjorde mat idag. Hon skalade av ett par fingertoppar på mandolinen, och när hon berättade det för mig ikväll efter jobbet tittade Abbe medlidande på henne. Han funderade lite, kom på lösningen på problemet och vände sig vädjande till mig och sa:
– Ahhp-a, uu åy ööö-a mem i-älle. [Pappa, du får sköta den istället]
Andra bloggar om mandolin, skära sig, köket, lösningar, barn
– Ahhp-a, uu åy ööö-a mem i-älle. [Pappa, du får sköta den istället]
Andra bloggar om mandolin, skära sig, köket, lösningar, barn
Anonymiteten. Jag har länge hållit fast vid den. Okej, om man verkligen vill kan man såklart ta reda på en massa saker om oss via nätet, jag är ju inte dummare än att jag vet det, men i princip har jag försökt vara anonym. Det känns bra så.
Därför var inte svaret helt självklart när vi fick frågan om att medverka i ett litet inslag i Kattis & Co på TV4+. Men eftersom ämnet var något vi vurmar mycket för, nämligen organdonation, valde vi ändå att tacka ja.
Så tro det eller ej, inom några veckor kommer vi ut ur garderoben. En liten stund i alla fall.
Andra bloggar om kattis & co, tv4+, tv, organdonation, barn, hjärtklaffar, anonymitet
Jag sitter och letar igenom gamla videoband. Det kommer ett litet inslag på en TV-kanal nära dig snart, och producenten undrade om jag hade några klipp från då Abbe var nyopererad. Visst har jag det, men de färdigklippta filmerna som finns här på bloggen låg på den där datorn som kraschade så de finns bara lågupplöst på YouTube.
Då återstår att hitta originalbanden. Men det är med dem som det var med de gamla kassettbanden man hade på åttiotalet. Massor av band i en låda, men inget av dem är uppmärkt. Bara att börja plöja igenom dem. Det förde i alla fall det goda med sig att jag nu har skrivit på de band jag gått igenom vad de innehåller.
I alla fall.
Jag tittar på filmer från den sista tiden innan Abbes senaste operation. Herregud vad han flåsade då. Vad grå han var och blåa var han små läppar. Jag menar, jag minns att det blev stor skillnad efter operationen. Intellektuellt sett kommer jag ihåg att det var så. Men jag blir ändå lite chockad när jag nu tittar på det.
Lilla vännen. Vilken himmelsk lycka det är att se honom idag.
Andra bloggar om hjärtebarn, cyanos, syremättnad, gamla videoband, TV, barn
Då återstår att hitta originalbanden. Men det är med dem som det var med de gamla kassettbanden man hade på åttiotalet. Massor av band i en låda, men inget av dem är uppmärkt. Bara att börja plöja igenom dem. Det förde i alla fall det goda med sig att jag nu har skrivit på de band jag gått igenom vad de innehåller.
I alla fall.
Jag tittar på filmer från den sista tiden innan Abbes senaste operation. Herregud vad han flåsade då. Vad grå han var och blåa var han små läppar. Jag menar, jag minns att det blev stor skillnad efter operationen. Intellektuellt sett kommer jag ihåg att det var så. Men jag blir ändå lite chockad när jag nu tittar på det.
Lilla vännen. Vilken himmelsk lycka det är att se honom idag.
Andra bloggar om hjärtebarn, cyanos, syremättnad, gamla videoband, TV, barn
– Varför ska man lära sig allting egentligen? När man väl kan allt så dör man ju.
Andra bloggar om barn, funderingar, kunskap, existensiellt, livet
Andra bloggar om barn, funderingar, kunskap, existensiellt, livet
Tack.
För att du valde mig, att du sa ja när jag frågade rakt på sak om jag fick flörta med dig.
Tack för våra älskade, jobbiga, små mirakel.
För att du orkar ha rollen.
Kunde jag råda över det skulle du få slippa ett tag.
Jag skulle trycka på paus och hålla nere knappen.
Så länge som behövdes. Bara så länge.
Tack, för att jag får älska dig.
Andra bloggar om abbes mamma, födelsedag, hip hip hurra, grattis
För att du valde mig, att du sa ja när jag frågade rakt på sak om jag fick flörta med dig.
Tack för våra älskade, jobbiga, små mirakel.
För att du orkar ha rollen.
Kunde jag råda över det skulle du få slippa ett tag.
Jag skulle trycka på paus och hålla nere knappen.
Så länge som behövdes. Bara så länge.
Tack, för att jag får älska dig.
Andra bloggar om abbes mamma, födelsedag, hip hip hurra, grattis
Första maj i korta drag:
Kl 11.23 – Abbe tar av sig naken och springer i vattenspridaren.
Kl 17.49 – Abbe tar på sig kläderna.
Andra bloggar om första maj, global warming, naken, barn, sol, värme, våren
Kl 11.23 – Abbe tar av sig naken och springer i vattenspridaren.
Kl 17.49 – Abbe tar på sig kläderna.
Andra bloggar om första maj, global warming, naken, barn, sol, värme, våren
Hörde ett program på radion om en transkonferens i Båstad nästa helg. Någonstans i programmet sa en av transorna att de var helt normala personer. Kanske det tänkte jag, fast ni måste klä er i kvinnokläder för att må bra. Men så började jag tänka lite på själva ordet normal. Vad betyder det egentligen?
Normal.
Någon som följer normen, majoriteten. Som inte skiljer sig från vad som är vanligt, från vad som rimligen kan begäras, som representerar ett medelvärde, en medelnivå, genomsnittet, någon ordinär och vanlig.
Det skulle betyda att det egentligen inte ligger någon värdering i ordet. Normalt är inte per automatik bra, och onormalt dåligt. Det som inte är normalt, skiljer sig bara från mängden. Antingen man gillar det eller ej.
Abbe är inte normal. De allra flesta människor har ett hjärta som fungerar redan när de föds. De har två njurar, tår som pekar framåt, och en fysik i gom och svalg som gör att det går att förstå vad de säger. Det är vanligare att människor har alla kromosomer intakta än att de har en för mycket eller saknar någon del.
Det betyder inte att man är mindre värd med ihoplappat hjärta, en njure och svårbegripligt tal. Absolut inte. Man kan vara den underbaraste individen i hela världen, som Abbe. Att vara avvikande kan till och med vara en styrka för vissa.
Abbe charmar de flesta han möter. Han är cool, rolig och söt. Världens bästa. Det är nästan omöjligt att inte älska honom.
Men inte fan är han normal.
Andra bloggar om hbt, transkonferens i båstad, tranvistit, båstad, kromosomavvikelse, barn, normal, 22q11
Normal.
Någon som följer normen, majoriteten. Som inte skiljer sig från vad som är vanligt, från vad som rimligen kan begäras, som representerar ett medelvärde, en medelnivå, genomsnittet, någon ordinär och vanlig.
Det skulle betyda att det egentligen inte ligger någon värdering i ordet. Normalt är inte per automatik bra, och onormalt dåligt. Det som inte är normalt, skiljer sig bara från mängden. Antingen man gillar det eller ej.
Abbe är inte normal. De allra flesta människor har ett hjärta som fungerar redan när de föds. De har två njurar, tår som pekar framåt, och en fysik i gom och svalg som gör att det går att förstå vad de säger. Det är vanligare att människor har alla kromosomer intakta än att de har en för mycket eller saknar någon del.
Det betyder inte att man är mindre värd med ihoplappat hjärta, en njure och svårbegripligt tal. Absolut inte. Man kan vara den underbaraste individen i hela världen, som Abbe. Att vara avvikande kan till och med vara en styrka för vissa.
Abbe charmar de flesta han möter. Han är cool, rolig och söt. Världens bästa. Det är nästan omöjligt att inte älska honom.
Men inte fan är han normal.
Andra bloggar om hbt, transkonferens i båstad, tranvistit, båstad, kromosomavvikelse, barn, normal, 22q11
– Jag vet inte om du fattar det här pappa. Mamma förstod inte, men du är ju lite mer komplicerad eftersom du jobbar med reklam och så där, så du kanske hänger med.
Andra bloggar om barn, jobb, uppfattning, reklam. komplicerad
Andra bloggar om barn, jobb, uppfattning, reklam. komplicerad
Nej, alltså jag vill inte skiljas eller så. Nej nej nej. Jag vill fortfarande ha killarnas mamma som min äkta maka. Inget snack. Men jag är bannemig nästan beredd att göra om hela grejen igen bara för att kunna flyga en viss herre runt halva jordklotet för att fotografera balunsen. Det skulle ha varit värt varenda spänn.
Om du inte har spanat in Jonas Petersons bröllopsbilder så gör det nu med en gång. Då förstår du vad jag menar. Kolla alla andra bilder också när du ändå är igång. De är precis lika bra.
Alltså, jag är så grymt imponerad. När Jonas skriver blogg blir den en av de första, bästa och mest lästa, när han gör radioreklam vinner den Grand Prix i Cannes. Och så går killen och blir fotointresserad. The rest is history. Eller kanske snarare, the future.
UPDATE:
Märkligt sammanträffande, men nu läste jag precis att just idag släpper Jonas sitt jobb i reklambranschen för att satsa på sitt fotograferande på heltid. Helt rätt! Boka bröllop nu gott folk. Men boka Jonas först.
Andra bloggar om jonas peterson, foto, brisbane wedding photographer, bröllop
Om du inte har spanat in Jonas Petersons bröllopsbilder så gör det nu med en gång. Då förstår du vad jag menar. Kolla alla andra bilder också när du ändå är igång. De är precis lika bra.
Alltså, jag är så grymt imponerad. När Jonas skriver blogg blir den en av de första, bästa och mest lästa, när han gör radioreklam vinner den Grand Prix i Cannes. Och så går killen och blir fotointresserad. The rest is history. Eller kanske snarare, the future.
UPDATE:
Märkligt sammanträffande, men nu läste jag precis att just idag släpper Jonas sitt jobb i reklambranschen för att satsa på sitt fotograferande på heltid. Helt rätt! Boka bröllop nu gott folk. Men boka Jonas först.
Andra bloggar om jonas peterson, foto, brisbane wedding photographer, bröllop
– Pappa jag älskar dig, sa storebror.
– Ååh, det var mysigt att höra. Jag älskar dig med, min vän.
– Ja, jag kunde nästan gissa det.
Andra bloggar om kärlek, barn, förutsägbart
– Ååh, det var mysigt att höra. Jag älskar dig med, min vän.
– Ja, jag kunde nästan gissa det.
Andra bloggar om kärlek, barn, förutsägbart
Abbe kom springande mot mig. Armarna rakt ut redo att kasta sig i min famn och tårarna sprutande. Han hade fått en tillsägelse av sin mamma för någonting.
– Vad är det lille vän? sa jag och satte mig på gräsmattan med Abbe i famnen.
– Mamma e aay åå mey.
– Är mamma arg på dig?
– Ya-a. Mamma e aay yy-a ångey. Abbe snyftade höll fram alla fingrar utom tummen. Tecknet för fyra.
– Har mamma varit arg fyra gånger? Då har du väl varit busig fyra gånger?
– Näe. Mamma e aay ee ångey å mey, å en ång å ney. [...tre gånger på mig, och en gång på dig]
Så sant.
Andra bloggar om barn, föräldraskap, hålla räkningen, arg, ledsen
– Vad är det lille vän? sa jag och satte mig på gräsmattan med Abbe i famnen.
– Mamma e aay åå mey.
– Är mamma arg på dig?
– Ya-a. Mamma e aay yy-a ångey. Abbe snyftade höll fram alla fingrar utom tummen. Tecknet för fyra.
– Har mamma varit arg fyra gånger? Då har du väl varit busig fyra gånger?
– Näe. Mamma e aay ee ångey å mey, å en ång å ney. [...tre gånger på mig, och en gång på dig]
Så sant.
Andra bloggar om barn, föräldraskap, hålla räkningen, arg, ledsen
Tänk ändå att de här elaka små jävlarna:
kan bli den här fantastiska måltiden:
Andra bloggar om brännässlor, nässelsoppa, ägg, grönmögelost, våren, mat
kan bli den här fantastiska måltiden:
Andra bloggar om brännässlor, nässelsoppa, ägg, grönmögelost, våren, mat
Herregud, vilken märklig upplevelse. Gripande, sorgligt, tankeväckande och roligt. Men också mycket märkligt. Som sitta utanför mig själv och se mina senaste fyra år spelas upp på en scen framför mig. Replik för replik. Saker jag sagt och tänkt, ord som min fru använt, fraser som läkarna, vänner och folk runt omkring yppat. Våra reaktioner och våra bryderier. Nästan ordagrant.
När pausen kommer känner jag mig helt vimmelkantig. Jag vet knappt var jag slutar och var teateruppsättningen börjar. Vem är publik och vem är handling? Fan. Jag behöver en kopp kaffe.
"Expectations" är en viktig pjäs, om man nu får säga så utan att låta pretentiös. Inte för att den innehåller en historia om ett barn med kromosomavvikelse (nog för att jag är insnöad, men så illa är det inte), utan för att den ställer en del viktiga frågor.
Behövs fosterdiagnostik? Klarar vi oss utan det? Är det bara av godo? Hur tacklar man ett eventuellt besked om att barnet bär på en avvikelse? Går det att veta innan om man gör rätt val? Vad är förresten rätt val? Frågor som kanske inte får något svar egentligen, utan lämnas öppna för oss åskådare att fundera över.
Jag sitter under hela föreställningen med fuktiga ögon och en klump i halsen. Gapskrattar ibland och nickar instämmande mest hela tiden. Men när upplösningen kommer i andra akten brister fördämningarna helt. Tårarna rinner ner för mina kinder. Aldrig trodde jag väl att jag skulle sitta i en teatersalong och gråta rakt ut.
Så här skriver G-P, GT, och Expressen.
Andra bloggar om expectations, teater trixter, the gothenburg english speaking theatre, GEST, teater, fosterdiagnostik, kromosamavvikelse, barn, KUB, NUPP
När pausen kommer känner jag mig helt vimmelkantig. Jag vet knappt var jag slutar och var teateruppsättningen börjar. Vem är publik och vem är handling? Fan. Jag behöver en kopp kaffe.
"Expectations" är en viktig pjäs, om man nu får säga så utan att låta pretentiös. Inte för att den innehåller en historia om ett barn med kromosomavvikelse (nog för att jag är insnöad, men så illa är det inte), utan för att den ställer en del viktiga frågor.
Behövs fosterdiagnostik? Klarar vi oss utan det? Är det bara av godo? Hur tacklar man ett eventuellt besked om att barnet bär på en avvikelse? Går det att veta innan om man gör rätt val? Vad är förresten rätt val? Frågor som kanske inte får något svar egentligen, utan lämnas öppna för oss åskådare att fundera över.
Jag sitter under hela föreställningen med fuktiga ögon och en klump i halsen. Gapskrattar ibland och nickar instämmande mest hela tiden. Men när upplösningen kommer i andra akten brister fördämningarna helt. Tårarna rinner ner för mina kinder. Aldrig trodde jag väl att jag skulle sitta i en teatersalong och gråta rakt ut.
Så här skriver G-P, GT, och Expressen.
Andra bloggar om expectations, teater trixter, the gothenburg english speaking theatre, GEST, teater, fosterdiagnostik, kromosamavvikelse, barn, KUB, NUPP
I kväll blir det teater. På engelska. Mamman och jag ska gå och titta på "Expectations" på Teater Trixter här i Göteborg. "En föreställning om hur det är att vara föräldrar till ett annorlunda barn" står det på hemsidan.
Den handlar om två familjer. Ett par har ett barn med en ovanlig kromosomavvikelse med allt vad det innebär. Det andra paret sörjer ett barn de valde att ta bort på grund av att det hade en ovanlig kromosomavvikelse .
Jag tror det kan bli riktigt bra. Jobbigt kanske, men bra.
Andra bloggar om expectations, teater trixter, the gothenburg english speaking theatre, GEST, teater, fosterdiagnostik, kromosamavvikelse, barn
Den handlar om två familjer. Ett par har ett barn med en ovanlig kromosomavvikelse med allt vad det innebär. Det andra paret sörjer ett barn de valde att ta bort på grund av att det hade en ovanlig kromosomavvikelse .
Jag tror det kan bli riktigt bra. Jobbigt kanske, men bra.
Andra bloggar om expectations, teater trixter, the gothenburg english speaking theatre, GEST, teater, fosterdiagnostik, kromosamavvikelse, barn
Det skulle ju kissas idag. Kissas, mätas och kollas. Klockan tio i förmiddags mättes Abbe in (en centimeter kvar till metern), vägdes och registrerades inför dagens övningar. Vi fick spana in den speciella toaletten som producerar ett "kvitto" i form av en pappersremsa med en kurva på efter att man har slagit en drill i den.
Sedan var det dags att fylla Abbemannen med äppeljuice, saft, vatten, festis eller vad man nu kan lura i honom. Det var viktigt att han var kissenödig när det var dags att lätta på trycket. Inget tvångspinkande med halvfull blåsa alltså.
Efter att ha sprungit fram och tillbaka hundra gånger på löparbanan i korridoren, matat Abbe med chokladboll och allt möjligt annat för att göra honom törstig hade han fått i sig tillräckligt med vätska för att saker skulle börja hända.
Vid halv tolv säger Abbe plötsligt "Ahp-a, ya e ihssenöö-i! Jag lyfter upp honom för att springa iväg till "kvitto-toan", men känner då att det redan är för sent.
Efter en och en halv timmes trugande för att få i honom tillräckligt med dricka, kissar han ut alltihopa i byxorna, stackarn.
Suck.
Byta om.
Ladda om.
Börja om.
Men det löste sig till slut. Två timmar och två omgångar dricka-kissa-ultraljuda senare, åkte han hem med en låtsastatuering, plåster på fingertoppen, två heliumballonger och två böcker.
Och en glass förstås.
Andra bloggar om urinvägar, kiss, sjukhus, ultraljud, kissa ner sig, barn
Sedan var det dags att fylla Abbemannen med äppeljuice, saft, vatten, festis eller vad man nu kan lura i honom. Det var viktigt att han var kissenödig när det var dags att lätta på trycket. Inget tvångspinkande med halvfull blåsa alltså.
Efter att ha sprungit fram och tillbaka hundra gånger på löparbanan i korridoren, matat Abbe med chokladboll och allt möjligt annat för att göra honom törstig hade han fått i sig tillräckligt med vätska för att saker skulle börja hända.
Vid halv tolv säger Abbe plötsligt "Ahp-a, ya e ihssenöö-i! Jag lyfter upp honom för att springa iväg till "kvitto-toan", men känner då att det redan är för sent.
Efter en och en halv timmes trugande för att få i honom tillräckligt med dricka, kissar han ut alltihopa i byxorna, stackarn.
Suck.
Byta om.
Ladda om.
Börja om.
Men det löste sig till slut. Två timmar och två omgångar dricka-kissa-ultraljuda senare, åkte han hem med en låtsastatuering, plåster på fingertoppen, två heliumballonger och två böcker.
Och en glass förstås.
Andra bloggar om urinvägar, kiss, sjukhus, ultraljud, kissa ner sig, barn
Idag är Abbe och jag på sjukhuset. Han ska göra en så kallad flödesmätning/resurin, dvs de ska undersöka hans förmåga att tömma blåsan. Han ska få kissa i en toalett som mäter hur fort och hur mycket han kissar och sedan kollar de med ultraljud om blåsan är tom eller ej.
Och sedan får han dricka. Och kissa igen. Och dricka. Och kissa igen. I två till fyra timmar.
Som en vanlig after work, ungefär.
Andra bloggar om kissa, urinvägar, njure, undersökning, sjukhus, barn, öl, after work
Och sedan får han dricka. Och kissa igen. Och dricka. Och kissa igen. I två till fyra timmar.
Som en vanlig after work, ungefär.
Andra bloggar om kissa, urinvägar, njure, undersökning, sjukhus, barn, öl, after work
Har du bröst? Bra.
Är det dessutom mjölk i dem? Ännu bättre.
Har du mer mjölk än din bebis orkar äta? Klicka här.
Andra bloggar om bröstmjölk, bankmjölk, donera
Är det dessutom mjölk i dem? Ännu bättre.
Har du mer mjölk än din bebis orkar äta? Klicka här.
Andra bloggar om bröstmjölk, bankmjölk, donera
Min mamma, alltså killarnas farmor, berättade något för mig häromdagen, som gav mig en klump i halsen. Det var något Abbes storebror hade sagt då Abbe var nyfödd. Jag har inte hört det tidigare, men jag tyckte det var så rörande.
Farmor och farfar var på sjukhuset för att hämta storebror som varit där och hälsat på. Det var några dagar efter Abbes första operation och mamman och jag var upprivna och ledsna, men vi försökte hålla skenet uppe så gott det gick för storebror som ju bara var två år gammal.
Mina föräldrar kände såklart av stundens allvar och när de lämnade rummet som var fyllt av läkare och övervakande apparatur sa de till storebror att de kunde åka till leksaksaffären på vägen hem. Han skulle få välja vad han ville. Men storebror ville inte ha några leksaker.
– Jag vill bara att min lillebror ska bli frisk, så att mamma blir glad igen.
Andra bloggar om barn, rädsla omtanke, syskon, sjukdom, oro
Farmor och farfar var på sjukhuset för att hämta storebror som varit där och hälsat på. Det var några dagar efter Abbes första operation och mamman och jag var upprivna och ledsna, men vi försökte hålla skenet uppe så gott det gick för storebror som ju bara var två år gammal.
Mina föräldrar kände såklart av stundens allvar och när de lämnade rummet som var fyllt av läkare och övervakande apparatur sa de till storebror att de kunde åka till leksaksaffären på vägen hem. Han skulle få välja vad han ville. Men storebror ville inte ha några leksaker.
– Jag vill bara att min lillebror ska bli frisk, så att mamma blir glad igen.
Andra bloggar om barn, rädsla omtanke, syskon, sjukdom, oro
Abbe är ju en godisälskare av dimensioner, det har jag berättat förr. När hans kusin fyllde år söndags, och godispåsarna var utdelade kom hennes lillebror springande med sin påse i högsta hugg och ropade:
– Den HÄÄR ska jag SPAAARA!
Abbe drogs med i den uppsluppna stämningen och ville inte vara sämre. En halvmeter bakom rusade han också in i rummet och gastade för full hals. Men med en lite annan agenda.
– Mem ÄÄÄY aa ya ÄÄÄ-A! [Den HÄÄR ska jag ÄÄÄTA!]
Andra bloggar om kalas, godis, gottegris, spara, äta, barn
– Den HÄÄR ska jag SPAAARA!
Abbe drogs med i den uppsluppna stämningen och ville inte vara sämre. En halvmeter bakom rusade han också in i rummet och gastade för full hals. Men med en lite annan agenda.
– Mem ÄÄÄY aa ya ÄÄÄ-A! [Den HÄÄR ska jag ÄÄÄTA!]
Andra bloggar om kalas, godis, gottegris, spara, äta, barn
När någon är gravid hör man ofta "Vad vill du helst ha, en pojke eller flicka?" eller "Vill ni veta innan vilket kön det blir?". Ryggmärgssvaret på båda frågorna blir i allmänhet: "Det spelar ingen roll, bara bebisen är frisk."
Det naturligaste svaret i världen. Oklanderligt och självklart som regn i juli. Det är givet att alla vill ha friska barn om man kunde välja. Jag svarade säkert likadant då jag gick och väntade på att bli pappa. Men med facit i hand, på plats i Holland om man säger så, så skorrar den meningen lite jobbigt i mina öron.
Kille eller tjej? Spelar ingen roll, bara det inte blir ett barn med kromosomfel. Ett mongo. Ett misslyckat exemplar med fel på hjärtat, eller skev näsa. Andra sortering. Skadat gods. Slipper vi bara ett missfoster så skiter vi i om det blir en Alma eller en Joel.
Äh förlåt. Nu är jag hård. Jag förstår alla som säger sådär, så få inte dåligt samvete nu. Jag har som sagt gjort det själv. Jag ville bara berätta hur de där orden kan klinga i mitt huvud ibland, de molnigaste dagarna.
När jag tänker på alla saker som blivit annorlunda på Abbe bara på grund av att en liten deletion på den tjugoandra kromosomen inte blev helt perfekt tycker jag att livet är otroligt fascinerande. Jag menar, vi snackar små små saker som knappt går att se i det mest avancerade mikroskopen. Och på grund av den lilla knappt synbara mikroskopiska skillnaden kommer det ut en liten krabat där hjärtat har kommit ihop sig på fel sätt, det saknas en njure, gommen funkar inte riktigt, tårna spretar lite åt olika håll och diverse annat som gör att Abbe är den han är. Och som gör att jag älskar honom sådär extra mycket.
Fan alltså. Det är egentligen helt osannolikt att det överhuvudtaget kan bli barn när man tänker efter. Så mycket som ska klaffa och så väldigt små saker ska till för att det inte ska funka. Flera av mina vänner har gått igenom både det ena och det andra för att överhuvudtaget få privilegiet att bli föräldrar. För att de har velat så gärna. Jag vet att inte alla människor vill ha barn. Det är okej. Men om man vill, och det inte funkar, så blir det en otroligt central fråga med mycket oro kring.
Jag vill väldigt gärna slå ett slag för en alldeles nystartad blogg. Den handlar om längtan efter ett barn. Om att genomgå en IVF-behandling – en provrörsbefruktning – med allt vad det innebär av hopp och förtvivlan, hormoner och oro. Bloggen är inte många inlägg gammal, men redan nu vågar jag lova att det här kommer att bli intressant, gripande och många gånger vansinnigt roligt. Den här tjejen kan skriva. Hon är ingalunda ny i bloggsverige, men la ner sin förra (otroligt populära) blogg för ett knappt halvår sedan.
Jag fick den stora äran att vara en av de allra första som fick tjuvläsa hennes nya blogg "Innan du fanns". Något jag är väldigt stolt över. Nu råder jag dig att klicka in till henne, scrolla ner till botten och börja från början.
Det finns stor risk att du – precis som jag – blir fast.
Andra bloggar om barn, barnlöshet, kromosomer, fosterdiagnostik, IVF, syndrom, innan du fanns, bloggar
Det naturligaste svaret i världen. Oklanderligt och självklart som regn i juli. Det är givet att alla vill ha friska barn om man kunde välja. Jag svarade säkert likadant då jag gick och väntade på att bli pappa. Men med facit i hand, på plats i Holland om man säger så, så skorrar den meningen lite jobbigt i mina öron.
Kille eller tjej? Spelar ingen roll, bara det inte blir ett barn med kromosomfel. Ett mongo. Ett misslyckat exemplar med fel på hjärtat, eller skev näsa. Andra sortering. Skadat gods. Slipper vi bara ett missfoster så skiter vi i om det blir en Alma eller en Joel.
Äh förlåt. Nu är jag hård. Jag förstår alla som säger sådär, så få inte dåligt samvete nu. Jag har som sagt gjort det själv. Jag ville bara berätta hur de där orden kan klinga i mitt huvud ibland, de molnigaste dagarna.
När jag tänker på alla saker som blivit annorlunda på Abbe bara på grund av att en liten deletion på den tjugoandra kromosomen inte blev helt perfekt tycker jag att livet är otroligt fascinerande. Jag menar, vi snackar små små saker som knappt går att se i det mest avancerade mikroskopen. Och på grund av den lilla knappt synbara mikroskopiska skillnaden kommer det ut en liten krabat där hjärtat har kommit ihop sig på fel sätt, det saknas en njure, gommen funkar inte riktigt, tårna spretar lite åt olika håll och diverse annat som gör att Abbe är den han är. Och som gör att jag älskar honom sådär extra mycket.
Fan alltså. Det är egentligen helt osannolikt att det överhuvudtaget kan bli barn när man tänker efter. Så mycket som ska klaffa och så väldigt små saker ska till för att det inte ska funka. Flera av mina vänner har gått igenom både det ena och det andra för att överhuvudtaget få privilegiet att bli föräldrar. För att de har velat så gärna. Jag vet att inte alla människor vill ha barn. Det är okej. Men om man vill, och det inte funkar, så blir det en otroligt central fråga med mycket oro kring.
Jag vill väldigt gärna slå ett slag för en alldeles nystartad blogg. Den handlar om längtan efter ett barn. Om att genomgå en IVF-behandling – en provrörsbefruktning – med allt vad det innebär av hopp och förtvivlan, hormoner och oro. Bloggen är inte många inlägg gammal, men redan nu vågar jag lova att det här kommer att bli intressant, gripande och många gånger vansinnigt roligt. Den här tjejen kan skriva. Hon är ingalunda ny i bloggsverige, men la ner sin förra (otroligt populära) blogg för ett knappt halvår sedan.
Jag fick den stora äran att vara en av de allra första som fick tjuvläsa hennes nya blogg "Innan du fanns". Något jag är väldigt stolt över. Nu råder jag dig att klicka in till henne, scrolla ner till botten och börja från början.
Det finns stor risk att du – precis som jag – blir fast.
Andra bloggar om barn, barnlöshet, kromosomer, fosterdiagnostik, IVF, syndrom, innan du fanns, bloggar
Andra bloggar om nätpirater, the pirate bay, tpb, domslut, 30 miljoner
piratdebatt, skadestånd, demonstrationer, fällda, fängelse
Abbes mamma har lockigt mörkbrunt hår till axlarna. Hon har nyss tvättat det och står och blåser det torrt med sin hårtork. Bredvid står Abbe och imiterar henne.
– Uu ay ooo ååy mamma. Ya ay aya i-ee ååy. [Du har stort hår mamma. Jag har bara lite hår].
– Mmm, skulle du vilja ha långt hår?
– Yaa. Ya ee en ooo ille nu, å ya ill aa ooo ååy. [Jaa, jag är stor kille nu, och jag vill ha stoort hår].
Andra bloggar om hår, frisyr, barn, stor, liten
– Uu ay ooo ååy mamma. Ya ay aya i-ee ååy. [Du har stort hår mamma. Jag har bara lite hår].
– Mmm, skulle du vilja ha långt hår?
– Yaa. Ya ee en ooo ille nu, å ya ill aa ooo ååy. [Jaa, jag är stor kille nu, och jag vill ha stoort hår].
Andra bloggar om hår, frisyr, barn, stor, liten
Det var länge sedan jag tog mig an någon utmaning, men för ett tag sedan hittade jag den här hos Hanna Fridén. Den är ganska kul, så varför inte prova?
Besvara dessa frågor enbart med låttitlarna från en och samma artist. Undvik att upprepa en låttitel (Det är svårare än man tror.)
Välj artist: Jag tog Talking Heads
Är du kvinna eller man?: Television man
Beskriv dig själv: Lady don't mind
Vad tycker du om dig själv?: Blind
Beskriv var du bor för tillfället: This Must Be the Place
Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka?: Road to Nowhere
Favoritfärdmedel: Houses In Motion
Din bästa vän är: Psycho Killer
Din favoritfärg är: Ruby Dear
Hur är vädret?: Burning Down the House
Favorittid på dagen: Moon Rocks
Om ditt liv var en tv-serie, vad skulle den då heta?: Thank You for Sending Me an Angel
Vad är livet för dig?: Once in a Lifetime
Det bästa rådet du kan ge?: Don't Worry About the Government
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?: Mr. Jones
Favoritmat: Sugar on My Tongue
Dagens tanke: Take Me to the River
Hur skulle du vilja dö?: Crosseyed and Painless
Din själs nuvarande tillstånd: Heaven
Felen du kan leva med: Stay Up Late
Ditt motto: I Zimbra
Phuh, det var inte helt lätt. Okej, vem ska jag utmana nu då? Äh, jag utmanar alla som är sugna på att ge sig i kast med lite musiklek. Lycka till.
Andra bloggar om bloggar, musik, utmaning, lekar, låttitlar
Besvara dessa frågor enbart med låttitlarna från en och samma artist. Undvik att upprepa en låttitel (Det är svårare än man tror.)
Välj artist: Jag tog Talking Heads
Är du kvinna eller man?: Television man
Beskriv dig själv: Lady don't mind
Vad tycker du om dig själv?: Blind
Beskriv var du bor för tillfället: This Must Be the Place
Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka?: Road to Nowhere
Favoritfärdmedel: Houses In Motion
Din bästa vän är: Psycho Killer
Din favoritfärg är: Ruby Dear
Hur är vädret?: Burning Down the House
Favorittid på dagen: Moon Rocks
Om ditt liv var en tv-serie, vad skulle den då heta?: Thank You for Sending Me an Angel
Vad är livet för dig?: Once in a Lifetime
Det bästa rådet du kan ge?: Don't Worry About the Government
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?: Mr. Jones
Favoritmat: Sugar on My Tongue
Dagens tanke: Take Me to the River
Hur skulle du vilja dö?: Crosseyed and Painless
Din själs nuvarande tillstånd: Heaven
Felen du kan leva med: Stay Up Late
Ditt motto: I Zimbra
Phuh, det var inte helt lätt. Okej, vem ska jag utmana nu då? Äh, jag utmanar alla som är sugna på att ge sig i kast med lite musiklek. Lycka till.
Andra bloggar om bloggar, musik, utmaning, lekar, låttitlar
Abbe spelar ett spel på Bolibompasajten och storebror sitter bredvid.
– Man ska egentligen vara fem år för det här spelet, sa storebror till mormor.
– Men då ska väl inte Abbe spela det, vi får stänga av.
– Äähh. Reprisen är från tre och ett halvt år.
– !!?
Andra bloggar om åldersgränser, dataspel, boloíbompa, barn
– Man ska egentligen vara fem år för det här spelet, sa storebror till mormor.
– Men då ska väl inte Abbe spela det, vi får stänga av.
– Äähh. Reprisen är från tre och ett halvt år.
– !!?
Andra bloggar om åldersgränser, dataspel, boloíbompa, barn
Har snusat lite på killarna nu. Var bara tvungen.
God natt.
God natt.
Trots, trots, trots! Abbe visar allt oftare att han vill bestämma själv och att om han inte får göra det så tar han till hårdnackade metoder. Visserligen ganska enkelspåriga metoder som skrik, vrål och slänga sig på golvet, men icke desto mindre väldigt jobbiga.
Men jag kan också sätta hårt mot hårt. Visst. Det lönar sig bättre att avleda, välja en annan väg och lirka. Det vet jag ju. Men när man själv är trött eller stressad så ska man fanimej vara stålpappa för att komma ihåg de där fina metoderna. Orkar man inte fokusera och stå emot blir helt enkelt lika trotsig själv. Och då ska man komma ihåg att min fru ändå brukar säga att jag är utrustad med ett extraordinärt tålamod.
I morse skulle Abbe absolut inte åka till dagis. Inte för att han ogillar dagis, tvärtom, men han hade bara bestämt sig. Kanske hade den långa påskledigheten gett mersmak? Han protesterade på alla sätt. Gråta, skrika, sparka av skor, slänga av sig jacka och så vidare. Hela registret.
Det har hänt förr. Och när alla de bra metoderna är testade, och tålamodet och tiden runnit ut, tar jag till det lägsta av knep. Jag ger upp och säger till Abbe att "näääe, nu åker i alla fall storebror och jag, så får du väl vara hemma då!" Jag brukar gå ut och stänga dörren, och då kapitulerar Abbe under gråt och tandagnisslan. Så följer han med trots allt.
Samma visa i morse alltså. "Men stanna hemma själv då! Mamma kommer vid fyratiden och det finns mat i kylen". Jag gormar och smäller igen dörren efter mig. På väg till bilen med storebror och alla grejer väntar jag på att dörren ska öppnas och Abbe gråtande ska säga att han vill åka med. Men det händer inte.
Irriterad går jag in för att se vart han tog vägen. När jag kommer in i köket har Abbe tagit fram ett fyrpack med småyoghurtar, brutit loss en och ska precis ställa tillbaka de andra tre i kylskåpet. Lille vän. Han hade bestämt sig för att vara hemma själv och gjorde som jag sa – tog mat i kylen – den envise lille rackaren.
Samvetet sköljde över mig som en flodvåg, och jag kände hur tårarna pressade sig fram i mina ögonvrår. Jag lyfte upp Abbe i famnen och kramade honom hårt. "Älskade lille gubben, inte kan du väl vara hemma ensam hela dagen? Trodde du verkligen att pappa skulle lämna dig här?"
Hans små armar höll nästan lika hårt om min nacke som jag om hans lilla kropp. Och jag mådde som ett misslyckat kräk. Mitt tilltag kändes plötsligt grymt och elakt och jag önskar att jag kunde göra det ogjort.
Så dumt.
Andra bloggar om barn, trots, trotsåldern, bråk, föräldraskap
Men jag kan också sätta hårt mot hårt. Visst. Det lönar sig bättre att avleda, välja en annan väg och lirka. Det vet jag ju. Men när man själv är trött eller stressad så ska man fanimej vara stålpappa för att komma ihåg de där fina metoderna. Orkar man inte fokusera och stå emot blir helt enkelt lika trotsig själv. Och då ska man komma ihåg att min fru ändå brukar säga att jag är utrustad med ett extraordinärt tålamod.
I morse skulle Abbe absolut inte åka till dagis. Inte för att han ogillar dagis, tvärtom, men han hade bara bestämt sig. Kanske hade den långa påskledigheten gett mersmak? Han protesterade på alla sätt. Gråta, skrika, sparka av skor, slänga av sig jacka och så vidare. Hela registret.
Det har hänt förr. Och när alla de bra metoderna är testade, och tålamodet och tiden runnit ut, tar jag till det lägsta av knep. Jag ger upp och säger till Abbe att "näääe, nu åker i alla fall storebror och jag, så får du väl vara hemma då!" Jag brukar gå ut och stänga dörren, och då kapitulerar Abbe under gråt och tandagnisslan. Så följer han med trots allt.
Samma visa i morse alltså. "Men stanna hemma själv då! Mamma kommer vid fyratiden och det finns mat i kylen". Jag gormar och smäller igen dörren efter mig. På väg till bilen med storebror och alla grejer väntar jag på att dörren ska öppnas och Abbe gråtande ska säga att han vill åka med. Men det händer inte.
Irriterad går jag in för att se vart han tog vägen. När jag kommer in i köket har Abbe tagit fram ett fyrpack med småyoghurtar, brutit loss en och ska precis ställa tillbaka de andra tre i kylskåpet. Lille vän. Han hade bestämt sig för att vara hemma själv och gjorde som jag sa – tog mat i kylen – den envise lille rackaren.
Samvetet sköljde över mig som en flodvåg, och jag kände hur tårarna pressade sig fram i mina ögonvrår. Jag lyfte upp Abbe i famnen och kramade honom hårt. "Älskade lille gubben, inte kan du väl vara hemma ensam hela dagen? Trodde du verkligen att pappa skulle lämna dig här?"
Hans små armar höll nästan lika hårt om min nacke som jag om hans lilla kropp. Och jag mådde som ett misslyckat kräk. Mitt tilltag kändes plötsligt grymt och elakt och jag önskar att jag kunde göra det ogjort.
Så dumt.
Andra bloggar om barn, trots, trotsåldern, bråk, föräldraskap
Kolla även in deras sajt och läs mer om projektet där. Tipstack till Mymlan.
Andra bloggar om playing for change, musik, film, gemenskap
En solig påskhelg med mycket trädgårdsarbete. Det har sågats ner träd, satts upp smålandsstaket, bytts jord i drivbänkarna, vårstädats i växthuset och snickrats spalje/plank.
Abbe har förstås hjälpt till. Och om pappa har snickarbyxor vill Abbe ha det med. Så det så.
Andra bloggar om snickra, vår, smålandsstaket, växthus, drivbänkar, barn, snickarbyxor
Satt här och pillade med lite bilder och slängde in ett och annat twitterinlägg när plötslig storebror kom gående på sin vandring mellan sin säng och min. Han var törstig och ville ha ett glas mjölk och jag kände på hans panna.
– Oj vad du är varm, lille vän. Ska jag hämta lite Alvedon kanske?
– Va! Jag?! Nej jag är minst åttio, svarade han helt i nattmössan.
Inte helt hundra alltså. Men nästan.
Andra bloggar om sjuk, barn, feber, hundra procent
– Oj vad du är varm, lille vän. Ska jag hämta lite Alvedon kanske?
– Va! Jag?! Nej jag är minst åttio, svarade han helt i nattmössan.
Inte helt hundra alltså. Men nästan.
Andra bloggar om sjuk, barn, feber, hundra procent
Snackade i telefon med min kompis knytkalaset vi skulle ha senare på eftermiddagen igår. Då tar vi med ditt och så har ni datt. Och så vidare. "Hur har vi det med snaps, ska jag köpa det eller?" sa polaren. "Nej nej, det behöver du inte" sa jag. "Jag köper ju akvavit varje år till julkalaset, men det blir ju alltid inställt nu för tiden, så jag har massor". Vi skrattade gott det förbannade ödet med vårat julkalas de senaste två åren, och sa att då finns det ju mycket snaps nu, och vi ses om några timmar. Det blir trevligt.
Det skulle vi aldrig ha gjort.
Framåt eftermiddagen kom Abbes storebror in, slak, hostig och varm. Tempen visade 39°C när vi provade den. Fan! Han som sett fram emot kalaset och att vi alla skulle sova över.
Det var bara att ringa vår vänner och säga som det var. Vi får ställa in.
Men de var inte rädda för att smittas och storebror ville väldigt gärna försöka. Så det blev Alvedon och lite lägre tempo än vanligt. Och taxi hem istället för övernattning.
Andra bloggar om skrattar bäst som skattar sist, sjukdom, feber, typiskt, barn
Det skulle vi aldrig ha gjort.
Framåt eftermiddagen kom Abbes storebror in, slak, hostig och varm. Tempen visade 39°C när vi provade den. Fan! Han som sett fram emot kalaset och att vi alla skulle sova över.
Det var bara att ringa vår vänner och säga som det var. Vi får ställa in.
Men de var inte rädda för att smittas och storebror ville väldigt gärna försöka. Så det blev Alvedon och lite lägre tempo än vanligt. Och taxi hem istället för övernattning.
Andra bloggar om skrattar bäst som skattar sist, sjukdom, feber, typiskt, barn
Du vet hur man alltid säger till barn att "du måste äta nu så du växer och blir stor och stark". I synnerhet barn som trilskas och inte vill äta. Som mina killar alltså. Med undantag för välling så klart. Abbe skulle kunna leva bara på välling om han fick.
I morse kom han som vanligt smygande efter att ha druckit upp vällingen och sa:
– Ahp-aa, an ya åå meya yänning?
– Men du har ju redan ätit en flaska Abbe.
– Ya ill aa meya.
– Men du kan ju inte äta två stora flaskor, gubben.
– Yoo. Ya ähhsey nå! [Jo. Jag växer då.]
Andra bloggar om välling, mat, ät så växer du, barn, svar på tal
I morse kom han som vanligt smygande efter att ha druckit upp vällingen och sa:
– Ahp-aa, an ya åå meya yänning?
– Men du har ju redan ätit en flaska Abbe.
– Ya ill aa meya.
– Men du kan ju inte äta två stora flaskor, gubben.
– Yoo. Ya ähhsey nå! [Jo. Jag växer då.]
Andra bloggar om välling, mat, ät så växer du, barn, svar på tal
Så här såg frukostäggen ut igår morse. Jag ville testa några av de tipsen jag fick bland era kommentarer. Tusen tack för dem. Jag orkade inte göra mer än ett färgbad, men det blev ganska fint med alla ägg i samma färg och med olika mönster. Här kokade jag äggen med skal från gul lök i vattnet.
Okej, från vänster. Ägg 1: Droppa stearin på ägget så blir det prickigt (tipstack till Ulla). Ägg 2: Fixera bladen med hjälp av en nylonstrumpa istället för sytråd (tipstack till m.). I det här fallet små minibjörklöv som slagit ut från påskriset killarna tagit in och pyntat. Ett litet tips är att fukta lövet, tex slicka på det, och liksom limma det på ägget innan strumpan träs på. Ägg 3: Det gamla gummibansdtricket. Ägg 4: Stearin igen. Med lite rinn den här gången.
Näpp, det är så fint väder så nu vill jag gå ut i solen. Men jag återkommer.
Tills dess: Glad Påsk på er allihopa!
Jag står här och gör lite käk till påsklunchen imorgon. Har du ätit bohuslänsk äggost någon gång? Om inte måste du pröva, det är supergott.
Förutom äggosten som står här och stelnar, luktar hela rummet av Janssons frestelse eftersom det står en i ugnen och gräddas. Gräddas förresten? Vad gör en Jansson egentligen? Bakas? Grillas? Steks? Hursomhelst den står i ugnen och det luktar gott.
Jag ville prova ett nytt recept i år och plockade fram Mannerströms bok "Husmanskonst". Kanske för att jag träffade Leif Mannerström hos fotograf Tomas Yeh i tisdags. Vi höll på med ett jobb och Tomas har plåtat många av Leif kokböcker, bland annat just "Husmanskonst", och så tittade Mannerström in för att snacka lite om deras kommande bokprojekt. Nåväl, det var hemskt vad jag svävar ut idag.
Jag lagar i alla fall Jansson. Men jag kunde inte låta bli att skratta lite åt texten i receptet. Det står så här: "Varva lök- och potatisblandningen med ansjovisfiléer tills formen är fylld, översta lagret skall vara lök- och potatisblandning, gärna toppad med några extra filéer."
Hur ska han ha det? Lök och potatis. Eller ansjovis? Vad ska vara överst?
Andra bloggar om påskmat, bohusländsk äggost, janssons frestelse, leif mannerström, tomas yeh
Förutom äggosten som står här och stelnar, luktar hela rummet av Janssons frestelse eftersom det står en i ugnen och gräddas. Gräddas förresten? Vad gör en Jansson egentligen? Bakas? Grillas? Steks? Hursomhelst den står i ugnen och det luktar gott.
Jag ville prova ett nytt recept i år och plockade fram Mannerströms bok "Husmanskonst". Kanske för att jag träffade Leif Mannerström hos fotograf Tomas Yeh i tisdags. Vi höll på med ett jobb och Tomas har plåtat många av Leif kokböcker, bland annat just "Husmanskonst", och så tittade Mannerström in för att snacka lite om deras kommande bokprojekt. Nåväl, det var hemskt vad jag svävar ut idag.
Jag lagar i alla fall Jansson. Men jag kunde inte låta bli att skratta lite åt texten i receptet. Det står så här: "Varva lök- och potatisblandningen med ansjovisfiléer tills formen är fylld, översta lagret skall vara lök- och potatisblandning, gärna toppad med några extra filéer."
Hur ska han ha det? Lök och potatis. Eller ansjovis? Vad ska vara överst?
Andra bloggar om påskmat, bohusländsk äggost, janssons frestelse, leif mannerström, tomas yeh
Det har nog varit en del snack om att det är skärtorsdag i dag, både hemma och på förskolan. Och Abbe hade såklart snappat upp det, och skulle inte vara sämre än att han ville berätta det för mig när jag hämtade honom.
– Ahhp-a. Ne ee ääääna-angen i-aa.
– Vad säger du gubben? Kan du säga det igen?
– Ne ee ääääna-angen i-aa, sa han igen. Ääääna-angen!
Han visade tecknet för blinka, och jag la ihop ett och ett och gissade på att han syftade på "Blinka lilla stjärna".
– Är det stjärnadagen idag? Är det det du säger? frågade jag. Abbe sken upp.
– Yaaaa!! Ääääna-angen. Ne ee ne i-aa.
– Ja, det är det älskling. Stjärnadagen. Fast jag tror du menar skärtorsdag.
– Yaaaa!! Ääy-ohhsna meeena ya.
(Tecknet för "blinka" görs genom att o-handen öppnas rakt fram till en sprethand upprepade gånger.)
Andra bloggar om skärtorsdag, stjärna, blinka, tecken, talfel, TAKK
– Ahhp-a. Ne ee ääääna-angen i-aa.
– Vad säger du gubben? Kan du säga det igen?
– Ne ee ääääna-angen i-aa, sa han igen. Ääääna-angen!
Han visade tecknet för blinka, och jag la ihop ett och ett och gissade på att han syftade på "Blinka lilla stjärna".
– Är det stjärnadagen idag? Är det det du säger? frågade jag. Abbe sken upp.
– Yaaaa!! Ääääna-angen. Ne ee ne i-aa.
– Ja, det är det älskling. Stjärnadagen. Fast jag tror du menar skärtorsdag.
– Yaaaa!! Ääy-ohhsna meeena ya.
(Tecknet för "blinka" görs genom att o-handen öppnas rakt fram till en sprethand upprepade gånger.)
Andra bloggar om skärtorsdag, stjärna, blinka, tecken, talfel, TAKK
Swoooosh!! Vad tiden går. Nu är det bannemig påsk igen och då tänkte jag passa på att bjuda på en liten favorit i repris från förra året. Fast före påsk den här gången, så ni hinner göra pysslet. Jag vet att det redan varit en del äggsnack här på bloggen på sistone, men här kommer i alla fall ett tips på hur man färgar supersnygga ägg till påsklunchen.
Och här snackar vi inte några syntetiska köpefärger utan bara vad naturen har att erbjuda. Yeah! Eko är såå 2009. Så här gjorde jag:
De skarpa vita strecken får man genom att linda gummiband runt äggen, rektanglarna gjorde jag med små tejpbitar. De ljusbruna äggen är kokta med kaffe i vattnet, de blå med blåbär. De batikspräckliga äggen blir så när man lindar skal från röd eller gul lök runt ägget med folie omkring för att hålla lökskalen på plats. Sen kokar man dem i vanligt vatten.
Det blir också fint att vira blad som björk, persilja eller liknande tight runt äggen, med hjälp av sytråd. Sedan kokar man dem i något som färgar, så blir det läckra mönster. Men nåt sånt ägg hade jag inte gjort då jag tog den här bilden.
Lycka till.
Andra bloggar om påskägg, färga ägg, påskpyssel, pynt, ekologiskt, glad påsk
