Jag var inne och läste hos Erika häromdagen. Hon har en jättefin blogg som bland annat handlar om livet med deras dotter Elvira. Till saken hör (åtminstone i detta inlägg) att Elvira har Down Syndrom.
Erika var ledsen och uppgiven. Rejält dessutom. Orsaken var en debattartikel i SvD och inte minst alla artikelkommentarer. Ska jag vara helt ärlig orkade jag inte läsa alla. Det var 228 stycken, och då ska man veta att SvD stänger kommentarsmöjligheten efter 72 timmar. Ett ämne som engagerar alltså. I korthet handlar artikeln om de nya KUB-testen som ger möjlighet att se om man "riskerar" att få barn med kromosomfel.
Man kan ha synpunkter för eller emot testet. Och det kan finnas skäl till varför man vill veta saker på förhand. Det kan till och med finnas skäl till att man vill välja bort. Men det är inte där kruxet finns, enligt min mening. Det svåra är att hantera hur testet marknadsförs.
Det finns en uppenbar risk att man målar upp barnen med kromosomfel som dålig frukt i en skörd. Det som ska rensas bort. Det man ska vara rädd för, och akta sig för. Vilket naturligtvis inte gör livet lätt för de människor som idag lever med avvikelser av olika slag. De som trotts allt passerat vid gallringen.
Det är svåra frågor det här. Vad är ett liv värt? Hur ska ett liv se ut för att vara värdigt? Ska man verkligen kunna välja? Välja bort? Var går gränserna? Downs, homosexuella, kortväxta, rödhåriga eller vänsterhänta?
Så är man där igen. Roten till väldigt mycket ont. Fördomar. Som i sin tur bygger på okunskap. Folk vet inte bättre helt enkelt. Jag erkänner att jag är en av dem. Inom vissa områden är jag grymt fördomsfull och dömande. För att jag helt enkelt inte har tillräckligt med koll.
Men jag är övertygad om att om alla som debatterat kring artikeln i SvD själva skulle få ett barn med DS, eller någon annan avvikelse, skulle de tänka helt annorlunda. De skulle sluta se DS-barn som en börda, utan livskvalitet, en samhällskostnad eller vad de nu kallar dem. De skulle se människan, och inte syndromet.
Nej. Jag säger Heja Elvira, heja Masarin och heja Micke från Köping! Och för dig som vill göra KUB-testet – gör det, tycker jag. Men tänk igenom väldigt noga innan, vad du ska ha resultatet till.
Andra bloggar om: fosterdiagnostik, kub, nupp, abort, down syndrom, kromosomfel, SvD, debatt, fördomar
Erika var ledsen och uppgiven. Rejält dessutom. Orsaken var en debattartikel i SvD och inte minst alla artikelkommentarer. Ska jag vara helt ärlig orkade jag inte läsa alla. Det var 228 stycken, och då ska man veta att SvD stänger kommentarsmöjligheten efter 72 timmar. Ett ämne som engagerar alltså. I korthet handlar artikeln om de nya KUB-testen som ger möjlighet att se om man "riskerar" att få barn med kromosomfel.
Man kan ha synpunkter för eller emot testet. Och det kan finnas skäl till varför man vill veta saker på förhand. Det kan till och med finnas skäl till att man vill välja bort. Men det är inte där kruxet finns, enligt min mening. Det svåra är att hantera hur testet marknadsförs.
Det finns en uppenbar risk att man målar upp barnen med kromosomfel som dålig frukt i en skörd. Det som ska rensas bort. Det man ska vara rädd för, och akta sig för. Vilket naturligtvis inte gör livet lätt för de människor som idag lever med avvikelser av olika slag. De som trotts allt passerat vid gallringen.
Det är svåra frågor det här. Vad är ett liv värt? Hur ska ett liv se ut för att vara värdigt? Ska man verkligen kunna välja? Välja bort? Var går gränserna? Downs, homosexuella, kortväxta, rödhåriga eller vänsterhänta?
Så är man där igen. Roten till väldigt mycket ont. Fördomar. Som i sin tur bygger på okunskap. Folk vet inte bättre helt enkelt. Jag erkänner att jag är en av dem. Inom vissa områden är jag grymt fördomsfull och dömande. För att jag helt enkelt inte har tillräckligt med koll.
Men jag är övertygad om att om alla som debatterat kring artikeln i SvD själva skulle få ett barn med DS, eller någon annan avvikelse, skulle de tänka helt annorlunda. De skulle sluta se DS-barn som en börda, utan livskvalitet, en samhällskostnad eller vad de nu kallar dem. De skulle se människan, och inte syndromet.
Nej. Jag säger Heja Elvira, heja Masarin och heja Micke från Köping! Och för dig som vill göra KUB-testet – gör det, tycker jag. Men tänk igenom väldigt noga innan, vad du ska ha resultatet till.
Andra bloggar om: fosterdiagnostik, kub, nupp, abort, down syndrom, kromosomfel, SvD, debatt, fördomar
